Idag var det dags för halloweenlydnadstävling i övik. Jag steg upp kl 6.00 och då var det mörkt. Hade lagt mig sent på fredagen så jag var inte direkt pigg. Men det var bara att kravla sig upp ur sängen, äta frukost, göra matsäck och rasta hundar innan jag for iväg och hämtade upp Camilla och Tuva vid 7.

Vid 7 var det ljust tack och lov så jag slapp köra mörkerkörning efter E4 vilket jag inte tycker om. Det var perfekt väder, torrt på backen och lagom kallt.

Jag fick startnummer 3 och det var totalt 14 startande i ettan. Alla möjliga raser representerade, tollare, shäfer, golden, springer,aussie, schnauzer mm och de flesta ekipage från övik men 5 ekipage från umeå.

Platsen gick jättebra, behöver aldrig vara orolig för att Wilma skulle göra något oväntat vilket är så skönt! Däremot låg det en shäfer brevid Wilma och jag vet att Wilma hatar shäfrar men tack och lov låg den kvar snällt.

Tandvisningen gick även den bra men manliga domare är ju ingen favorit hos Wilma.

Resten av programmet gick bra. Dock gick det väldigt fort och jag hann inte ens belöna mellan momenten vilket jag behöver om Wilma ska kunna vara med mig ett helt program. Jag tränar sällan hela program utan belöning emellan för jag tycker Wilma tappar suget så fort då. Externbelöning i form av matskål utanför planen kanske vore något att testa.

Sedan vid prisutdelningen så blev jag riktigt övverraskad när jag vann! Nog tycker jag det gick bra men inte trodde jag det skulle gå så bra. Jag hade 7 poäng tillgodo från tvåan. Förutom fin LP rosett fick jag en ny fin apportbock i trä samt en kamp boll i snöre och en stor fin pumpa som jag nu har skulpterat och gjort fin.

                                Jag och Wilma utanför klubbstugan i övik med pumpan vi fick :)

                                             Och så en finare bild på Wilma och LP rosetten

                                        Såhär fin blev pumpan efter lite skulpterande :)

Här är mina poäng:

1 Platsliggande: 10
2 Tandvisning: 10
3 Linförighet: 9
4 Läggande: 9
5 Inkallande :9,5
6 Ställande: 9,5
7 Apportering: 10
8 Hopp över hinder: 10
9 Helhetsintryck: 8,5

Summa: 189,5

Grattis även till två andra umeå ekipage som fick med sig förstapris hem: Josefin med springern Elllie, och Sara med bichon havanaisen Minou. Camilla och Tuva gjorde även ett fint program men räckte inte ända fram den här gången. Nu kan jag äntligen släppa ettans moment och träna tvåans moment helt och hållet i vinter med Wilma. Alla moment har jag nosat på, vissa kan hon helt, vissa behöver finslipas på och en jätteutmaning är RUTAN! Jag kan ju säga såhär att när hon fixar den så är vi tävlingklara! Men det kommer ta ett tag tror jag ;) Sedan har jag ju Elton att starta med i ettan. Men han kommer jag inte starta förrän han är 100 % säker och trygg i platsliggningen i olika miljöer och med störningar. Det gäller att bygga en bra grund att stå på.
Nu har vi kommit till den tidpunkten på året som jag tycker är alldra tristast. Det är mörkt när man vaknar på morgonen, när man ska gå hem från jobbet. Solen lyser aldrig, det är grått och trist väder och omväxlande regn snö slask och is. Alla löven har trillat av träden och allt blir bara en brun sörja. Längtar verkligen tills snön och kylan kommer och kan börja lysa upp! Men det lär man ju få vänta på ett bra tag. Förra året om jag inte minns fel så blev det inte ett beständigt snötäcke förrän sent i december frammåt jul.

För och inte tala om hur less man blir på all tasstorkning och grusiga golv i lägenheten, dock ingenting att jämföra med med vårens grushögar innomhus men då går man iallfall mot ljusare tider och allt känns så mycket lättare!

Mitt humör är nämligen så väderberoende så att det är skrämmande, så fort solen visar sig det minsta blir jag lyrisk för att sedan gå in i något slags dvala när mörkret sluter sig om en som en säck.

Man får försöka se fram emot ljuspunkter som finns, tex hundmässan i stockholm samt jul (fast en jul utan familjen, pappa och hans sambo drar nämligen till peru över jul, lyckos dom!)

Den enda fördelen jag ser med att inte snön har kommit är att man fortfarande kan lägga spår åt hundarna, tack och lov för att lägga spår, det tar till och med död på min svarta virvelvind :)

Idag så var det träff med bruksgruppen igen och sista gången för hösten som vi träffades. Men det är ju inte omöjligt att vissa av oss träffas ändå och tränar om det nu inte kommer massa snö redan på nån vecka!

Det var ett riktigt hundväder om man får säga så men har man hund så måste de ju ut iallafall och aktiveras. Så jag och en till tjej for ut till olles spår en timme tidigare än vi skulle träffas. Just för att kunna ta en ordentlig promenad innan och rasta av hundarna så att iallafall Elton får blåsa ut lite överskottsenegi. Samtidigt är det ju väldigt trevligt att promenera någon annanstans än hemma för en gångs skull, börjar bli något less att promenera runt nydala. 

Jag hade den här gången inte lagt ut något viltspår dagen inan åt Wilma som jag gjort de senaste gångerna eftersom gårdagen ändå rann iväg så snabbt med plugg, agilityträning och att kolla på freestyle på ön. Så därför gjorde jag ett spår som jag bara drog klöven efter mig, jag använde inget blod eftersom det ändå skulle få ligga max tre timmar och det skulle bli för enkelt då.

Wilma hade inget problem med spåret, spårade jättebra och noga i bra tempo, dock så känns de som de blir på tok för enkelt för henne eftersom hon både har min doft + viltdoften att gå efter. Så hädanefter ska jag bara lägga dygnsspåer åt henne. Viltspår är ändå drygt. Det är sånt bök med att först skaffa blod och klövar, sedan att komma ihåg att ta fram klöv och blod ett dygn i förväg och stå ut med lukten av det i lägenheten en dag medans de tinar, sen ska man fara iväg och lägga spåret dagen innan och sen tillbaka dan efter för att gå det.  Tacka vet jag personspår! Så fort Wilma har klarat sina öppenklasser lägger jag ner viltspår och börjar personspåra med henne istället.

Körde uppletande med bägge vovvarna, Wilma ville bara leta en sak och sedan fattade hon inte att hon skulle söka fler efter hon kommit med första. Men jag lät det vara så.  När väl Elton fattade vad han skulle göra så gick det super, dock har vi problem med avlämingarna att han släpper saken innan jag hunit ta den vilket jag irriterar mig en hel del på och fortfarande inte fått någon rätsida på det problemet.

Sedan la jag ett vanligt spår åt Elton, ett apellspår ca 300 meter och tre pinnar. Det var inga problem, han spårade som en gud som vanligt och tempot var bra, han var nog inte lika ivrig eftersom han var kall och blöt och lite trött efter promenad, och lite uppletande!

Sedan när jag kom hem kom jag på att jag inte hade tagit med mig lägenhetsnycklarna eftersom jag trodde Peter skulle vara hemma när jag kom hem. Tydligen hade vi missförstått varandra och jag var tvungen att igen sätta mig i bilen, trött, hungrig, kall och blöt och köra och hämta nycklarna på ishallen.

Sedan blev det tvätt av hundar, disk och städning och sen ikväll bjuder pappa på middag så då ska jag bara äta mig proppmätt och slappa i hans soffa och inte göra nånting mer idag!