De senaste dagarna har det blivit ordentligt med hundträning. Snön har tinat bort rejält mkt på flera platser vilket underlättar mkt :)
Har lagt några spår åt Gimli i skogen. Spåren har legat mellan 1-2 timmar och varit ca 100-200 meter långa utan vinklar, bara svag böj. Han har ett stort spårintresse och ligger på i selen vilket är jättekul! Dock slår han ganska mkt i spåret vilket kanske delvis beror på att de blåst rejält dessa dagar. Har avslutat spåret med en pinne men den har han totalignorerat. Stoppar upp honom dock och leker med den. Är inte orolig att pinnintresset inte kommer gå att träna upp eller att noggrannheten i spåret kommer gå att träna. De kommer!
Sen har jag tränat uppletande ett par ggr. Han har fått tittat på när jag vallat en ruta och slängt ut en vante. Han springer snabbt ut , letar bra med nosen på hela tiden. Inte så snabb men tillräckligt för att vara effektiv. Han har bra uthållighet o hittar föremålet hur jag än gömmer den :) Uppletande är verkligen hans grej! Han hämtar allt oavsett föremål. Och avlämningarna är tipptopp! Han har varken tugg eller ägandebegär av föremålen. Det är mest farten in till mig som är mest förbättringspotential på.
Sen har jag tränat lite lydnad hemma med hans måltider. Har börjat blöta upp fodret innan jag använder det som belöning. Det blir geggigt men Gimli är mer sugen på maten då, speciellt om jag tränar med hans frukost! O så försöker jag varva att träna hundarna så en får vänta medans den andra tränar.
Alla moment som innebär att vara nära mig går ganska bra. (Fotgående, läggande under gång, ställande under gång, fjärr, platssitt/ligg) men inkallning och apportering är fortfarande långsamma och försiktiga, framförallt apporteringen. Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram farten. Han blir osäker när han är påväg mot mig även om jag peppar med leksak, vänder och springer ifrån honom eller belönar med godis.
Skallet jobbar vi på med. Det har verkligen suttit långt inne. Han är en hund som typ aldrig låter (på gott o ont) Har märkt att han skäller med mer kraft när jag är lite längre ifrån han, kanke även det är en osäkerhetsgrej? Tränar fortfarande på mkt grunder och framförallt försöker leka fram alla moment snarare än att träna allt tävlingsmässigt. Känslan och attityden är viktigare tycker jag än själva utförandet av momentet.Att han ska vara glad positiv och peppad är de allra viktigaste för mig.
