De senasta månaderna har Iggy och Elton rykt ihop ett antal gånger. Det har hänt ett par gånger i samband med att Elton fick sin parning och efter det blev det lite extra spänt plus att Iggy generellt varit lite extra hormonell då det varit väldigt mkt löptikar i området i vinter. Han har helt enkelt växt upp och blivit mer kaxig. Sen vet jag inte om Elton har ont fast han inte visar det och därför har kortare stubin därför?
 
Ikväll var vi hos min syster på middag. Hundarna var i hallen bakom kompostgaller men syrrans unge släppte av misstag ut dem i lägenheten. Peter föste då in dem i hallen igen lite bryskt vilket triggade igång Elton och de rök ihop. Han försökte sära dem och blev då biten i handen. Bägge ungarna blev ju såklart rädda och även vi vuxna. Att Peter blev biten var såklart en olyckshändelse och hade inte hänt om han hade lugnt lockat in dem i hallen och sen stängt kompostgallret. Men lätt att vara efterklok....
 
När sen hundarna hade varit ifrån varann en stund och vi tog ut dem i koppel ihop var de som inget hade hänt. Senare busade de på promenaden och låg o tvättade varann på golvet. Så jag skulle säga att 99 procent av tiden så är de bra vänner, åker bil i samma bur, sover i samma bädd på dagtid, leker och busar på promenader mm. Men sen ibland kan de gå snett. Tex om de kommer främmande och man inte vill att Elton ska hoppa och håller honom i halsbandet, då blir han frustrerad och frustrationen vänds till agressivitet vilket går ut över Iggy om han är i närheten. Elton klarar i princip inga fysiska korrigeringar, att man bär eller lyfter honom, vänder honom på rygg eller håller fast honom eller säger till honom på skarpen. Bästa sättet är att avleda beteendet istället. 
 
Men nu ska jag prova igen med att ge Elton smärtstillande o se om han blir lite mindre på tårna. För den här vintern har det varit oftare än vanligt det blivit spänt emellan dem. Hundar har ju en förmåga att kunna dölja hur ont de faktiskt har. Även om han är pigg o glad och haltfri kan det ju finnas någon smärta som jag inte märker. 
 
 
Ett par timmar efter bråket- bästa vänner igen!
 
 
 
 
Jisses hur hände det? Iggy är redan 4 år gammal. Om ett år är han 5 och det är en sån där magisk ålder när hunden är i sin bästa ålder enligt mig.
 
Vi firade dagen med att åka o dra en runda på nydala hundspår. Kunde inte hålla mig trots att jag kände mig lite småförkyld. O det straffade sig DIREKT. För dagen efter kände jag mig inte så fräsch och på kvällen blev jag riktigt dålig. Alltså nu har jag varit förkyld den längsta förkylningen jag haft på flera år. Började få känningar på juldagen men ignorerade det o åkte sen skidor två dagar på raken. Innan nyår blev jag jättesjuk o nu är jag alltså inte bra ännu. Till helgen är det en dragtävling i Umeå men den får jag alltså skippa för nu vågar jag inte börja träna för tidigt hur surt de än känns..
 
Iggy drog i alla fall superfint i söndags, de märktes att han blev lite trött runt 7 km men drog på ändå. Trodde han skulle vara tröttare än han var eftersom vi även drog på lördagen tillsammans med Anna Nore o hennes bc tjejer på golfbanan i Holmsund. Den svängen blev nästan 9 km lång för jag körde lite fel o föret var riktigt mjukt. Iggy var så trött på slutet så han höll knappt linan sträckt...
 
Är så glad att han har varit frisk och hel från skador hela året, ja ända sen operationen har han *peppar peppar* varit frisk som en nötkärna. Det har verkligen varit räddningen i år för mig nu när Elton varit dålig. Jag pallar verkligen inte om bägge hundarna skulle vara konvalescent.
 
 
Jag fick en förfrågan om parning av Elton för ett tag sedan. Jag kollade upp tikens stamtavla och hälsoresultat samt gjorde en provparning i avelsdata. Jag tyckte att såg väldigt bra ut. Jag hade inte träffat tiken innan och hon har heller inte tävlats eller så utan använts till praktisk jakt och fungerat väldigt väl. Så därför gick jag med på att låna ut Elton.
 
Lite betänkligheter har jag ju ändå när jag ska låna ut Elton med tanke på att I hans förra kull så uppkom ju armbågsfel. Men i den första kullen i Norge så är alla 4 valpar så är alla helt friska och de är drygt 4 år. Den här tiken är dessutom inte alls släkt med Iggys mamma så då kändes det mycket tryggare. Helt säker kan man ju aldrig vara med hundavel. Jag tycker  att Elton har väldigt mycket att bidra till rasen när det gäller den mentala biten för stabilare hund har jag aldrig träffat och i kombination med hans arbetsvillighet och spontana kontakt så är han ingen dålig avelshund i mina ögon. Han är ju 9 år nu så detta kanske blir sista kullen, vem vet?
 
Jag ska  själv inte ha någon valp ur kombinationen men det blir spännande att se vad som kommer fram i början av mars :)
 
Tiken: Småviltjägarens Lycka HD A Öga: UA
Hanen: Witch-Hunt Elton John HD B Öga UA Patella UA