Jag kom iväg, och jag deltog i alla fall på årets SM i nordisk stil. Men mycket mer än så var det inte då jag är grymt besviken o inte alls nöjd över prestationen.
 
Eftersom Iggy fortfarande är skadad och under karens så tänkte jag först stryka mig. Men jag kollade sen upp möjligheten att låna en hund och köra ändå. Först kollade jag upp om jag kunde få låna bcn Bobbo som jag körde under vindelälvsdraget. Men tyvärr gick inte det. Då kollade jag upp med Carin om jag fick låna hennes bc Jess o de gick bra. Jag har dock aldrig kört henne själv utan bara i tvåspann med hennes andra hund Nova så först ville jag kolla att hon faktiskt skulle dra ensam. Jag fick även ett par andra erbjudanden om två andra hundar men när jag testkörde henne så gick det över förväntan. Hon kändes trygg och drog i fint  jämt tempo hela tiden förutom i de brantare  uppförsbackarna där  hon slog ner till trav. Jag har ju inte haft som målsättning att vinna direkt utan mest att delta.
 
Så jag åkte iväg på lördag förmiddag o jag samåkte upp med Emma och en annan kille. Vädret hade helt slagit om från torsdagens och fredagens kalla, klara väder till varmare och med ett rejält snöfall. Jag hade verkligen hoppats på att få åka på hårda snabba spår vilket hade passat mig o Jess bra då Jess inte är så stark i uppförsbackarna och vitberget är väldigt kuperat.
 
Men det är bara att gilla läget. För sent att dra sig ur men jag förberedde mig på världens mjölksyraattack och så blev det också.
 
Vi startade som nr 2 av B hundarna och jag tror vi var 14 deltagare. Motståndet var oerhört starkt, Malle, schäfer och holländare bland annat.   Dagens bana var verkligen en bana som passar hundar som är starka men kanske inte supersnabba, alltså tvärt emot vad som hade passat oss.
 
Loppet var fruktansvärt från start till mål. Jag hade bra glid på skidorna men vad hjälpte det när det var 2 dm snömodd i banorna, i princip värre än på vindelälvsdraget och i nedförsbackarna var det blankis så de var bara o hoppas att man stod på benen. Den ena uppförsbacken värre än den andra och de tog ju aldrig slut heller. Jess drog på riktigt bra när det var platt, utför och svagt uppför. Men i de värsta backarna fick jag ingen hjälp alls så de var så grymt tungt. Dessutom tror jag att jag inte var helt återställd från förkylningen heller för jag hade så grym blodsmak i munnen o halsen rev och det bara sprutade snor o slem från näsa o mun.
 
Jag tappade ju också lite modet när jag blev omåkt av hund efter hund. Jag tycker inte direkt jag är en dålig åkare men de gör så grymt stor skillnad att få den där lilla draghjälpen i uppförsbackarna. Så allt jag tänkte på var att inte ge upp o ta mig runt. Men inte ens det lyckades jag med för det var en korsning där de inte var skyltat vilket håll man skulle, eller så var det skyltat men jag missade skylten. I alla fall hörde jag efteråt att flera andra också missat skylten, åkte fel o var tvungen att åka tillbaka just där. Så riktigt dåligt skyltat i den korsningen!! Jag kände nästan på mig att något var fel när jag svängde vänster men jag åkte vidare i alla fall för varken funktionären i korsningen sa nått eller de åkare som åkte förbi sa nått.
 
Kom i mål på en tid runt 31 minuter och klockan stod bara på 9 km så då missade jag nog en km. Så när jag tittade i resultatlistan så lade jag på 3 minuter för den där km jag missade så hade vi kommit på plats 9 av 14.  Lite stolt kan jag ändå känna mig såhär i efterhand att vi tog oss runt på den banan och att vi faktiskt långt ifrån hade kommit sist om vi hade kört rätt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det dags för mitt fjärde vindelälvsdrag. Men det var verkligen på det gyllene håret att jag kunde åka...  Dels så drabbades ju jag av en riktigt hemsk och långdrgen förkylning med en hosta som typ aldrig försvann. Har sovit i gästrummet i två veckors tid för att inte väcka upp dottern och sambon på natten.. Sen kom vinterkräksjukan och en hel helg blev totalförstörd pga det. 
 
Sen så hade jag plötsligt ingen frisk hund att åka med heller. Hundarna har nämligen inte varit sams på ett tag nu och Iggy fick en bitskada i en av fighterna som såg rätt illa ut. Den läkte tack o lov bra men sen visade de sig att han hade smärta från sin opererade armbåge...  Så koppelvila o metacam o så får vi se vad som händer framöver. Är rätt less på mina jyckar just nu som bägge är skröpliga plus att de inte kan hålla sams.. 
 
Men hur som haver så har snälla människor lånat ut sina hundar åt mig så jag har ändå haft tre hundar att köra med. Så eftersom jag blev mirakulöst frisk (viljekraft?!) så åkte jag upp med en tjej som heter Maria på fredagen (pga jobb kunde hon inte åka upp på torsdagen o jag ides inte åka upp själv med egen bil). SÅ tyvärr missade jag ju en dags åkning men de räckte gott o väl ändå. Min kropp var rätt nöjd med de 4 milen som jag fick åka. 
 
Så på lördagen åkte jag två sträckor. 
1: Råstrand-Rågoträsk 12 km på 36 minuter med mallen
2: Knotthagen-Björksele 8 km på 26 minuter med bc teamet
 
Söndagen:
1: Vormsele-enebacken 12 km på 45 minuter med mallen
2:Bjursele-Ekorrsele 9 km på 33 minuter med bc teamet
 
De hundar jag åkte med var alltså en malletik som jag fick låna av en tjej i Boden och sen två Bordercollies av två st som inte kunde åka med laget i år pga skada och sjukdom.  På lördagen var det soligt men hyfsat kallt och på söndagen var det plusgrader och regn. Dock regnade de inte under mina sträckor tack o lov men föret var moddigt o tungt. Dock kan jag inte klaga på mina skidor som var super efter jag har slipat o vallat dem :) 
 
Så mot alla odds blev det ett 4e vindelälvsdrag. :) Som balsam för själen!
 
 
 
 
Det var ett bra tag sen som jag hade kontakt med en tjej i från Norge angående att hon var sugen att para sin tik med Elton. Hon var kompis med Ane som äger Eltons dotter Hoppsann från första kullen. Hon var väldigt imponerad av Hoppsann och ville därför gärna få använda Elton till sin tik. 
 
Det var dock ett problem och det var ju i samma veva som Elton skulle opereras för ett år sen. Enligt veterinär var det INTE lämpligt för honom att para när det höll på att läka. Så vi pratade isåfall om att köra på inseminering. Det finns nämligen en klinik här i Umeå som är godkända för det. Men tiken började aldrig löpa och när hon väl började så tyckte ägaren att de skulle bli allderles för sent i tid för kullen. Så då sköt vi på det till nästa löp. Så det blev ju nu. 
 
Två parningar med en dags mellanrum blev det. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer frammåt början av maj. 
 
Sen är det strax på gång att den tidigare tiken som Elton parade i jul ska föda. De hade röntgat och sett minst två valpar!  Så nu hade jag ju egentligen haft ett gyllene tillfälle att ta en Elton valp om jag ville men jag har bestämt att jag ska inte ha nån fler cocker. Vill satsa mer på draget så därför är jag sugen på en jaktspringer alt jaktlabbe. Dessutom vill jag inte ha mer än två hundar då det är nog svårt att hinna med både barn, hundar träning mm.