Hemma i Sverige igen
Veckan var härlig, välbehövlig med mycket sol och bad. Dagarna bestod mest i att ligga vid poolen/stranden med en bok och bara ha det gött. På kvällarna blev det att besöka olika restauranger för att äta och nån kväll blev det lite festligheter med andra svenskar vi träffade.
Maten var lite av en besvikelse, mest smaklöst alltihopa och pommes till allting men vinet var gott :) Hann under veckan med att läsa min bok jag hade med mig, den sista i milenniumtrilogin, 700 sidor lång är den. Det är endast på sånahär resor jag har tid överhuvudtaget att läsa böcker.
På lördagkvällen var jag bjuden på 30 års fest. Följde dock inte med ut, det faktumet att vi reste kl 3.00 på morgonen gjorde sig påmint till kvällen och mina ögonlock var blytunga vid 23
I söndags hade vi kursledarutbildning för alla oss som är ledare i björkstadens hundklubb på forslundagymnasiet. Den morgonen började lite kaotiskt eftersom jag hade glömt att vrida tillbaka klockan när vi kom hem till Svergie igen. Hatar verkligen att försova mig och jag hade en halvtimme på att göra mig iordning, fixa lunch och ta mig dit istället för 1,5 timmar jag hade trott. Kom dock bara 5 minuter försent.
Dagen handlade om problemhundar: rädsla, aggresivitet och stress. Vi varvade terori med träning med våra egna hundar. En mycket givande dag tycker jag där jag självklart var mest intresserad av ämnet stress och pepprade Anna-Carin med frågor angående detta. Fick lite bra tips som jag ska pröva. Men det irriterar mig att det inte finns några exakta sanningar, alla säger olika. Men det är väl det som är svårast enligt de flesta; att förändra känslolägen hos hunden. Att rent momentmässigt få till något är ju busenkelt i jämförelse.
Elton han har blivit helt förändrad tycker jag. Undrar om veckan i Piteå gjorde honom gott? Eller om han har gått in i en lite lugnare fas i sitt liv? För nu är han lugn som en filbunke, inget rastlöst irrande inomhus och han drar ingenting i koppel när vi är ute. Det känns nästan som att vara ute och promenera med Wilma! Kan det bero på vädret? Säger jag nej så lyssnar han direkt. Spökåldern har han definitivt gått in i. Han blev skiträdd för en liten sten på promenaden häromdagen, och igår en snöklump i vägggrenen. Ja man blir inte klok på den där hunden, som han är nu så finns det ingen bättre hund att önska sig :)
Gran canaria!
Jag har sparat en semestervecka för att jag har haft en dröm om att åka utomlands när vädret börjar bli grått och trist i sverige och sommaren känns som ett minne blott. Jag har spanat och spanat på sista minuten resor sedan början på oktober men de har varit allderles för dyra för min smak. Jag hade nästan gett upp hoppet på att få åka utomlands men så gick jag in och kollade idag och där fanns den! En resa till gran canaria för 2898 kr ink ospec boende en vecka med utresa från Umeå, too good to be true!
Jag snackade med Peter om det och han var inte svårövertalad :) Så om fyra dagar bara så befinner vi oss på betydligt varmare breddgrader, kan slänga vinterjackan och ta på mig bikinin istället! Det kommer bli hur kul som helst! Att bara få äta gott, sola och slappa och kanske göra nån utflykt. Jag är lyrisk som ett litet barn! Resfeber är bara förnamnet!
Hoppas bara vi hamnar på något bra hotell. Det kan bli lite vadsomhelst faktiskt, sist när vi åkte till Turkiet och Alanya ospecat så hamnade jag och Peter på ett helt ok ställe med shysst pool och gångavstånd till stranden. Dock var inte det historien när jag och en kompis for till Bulgarien ospecat, utan pool och aircondition samt flera mil ifrån civilisationen. Men men, det blir nog brai slutändan var vi än hamnar, för vi kommer garanterat få sol och 23 grader varmt.
Skönt att få vara lite hundledig oxå och bara behöva bry sig om sig själv för en stund. Hundarna kommer ha det bra hemma i Sverige dom det är jag inte orolig för. Stort tack till Peters föräldrar som är så gulliga och ställer upp! Måste skicka med måånga tuggben så att inte Elton äter upp lägenheten :P
Om det är någon som har varit på gran canaria och har något tips på vad man kan göra och inte bör göra så tages dom tacksamt emot :)
LP 1 :)
Vid 7 var det ljust tack och lov så jag slapp köra mörkerkörning efter E4 vilket jag inte tycker om. Det var perfekt väder, torrt på backen och lagom kallt.
Jag fick startnummer 3 och det var totalt 14 startande i ettan. Alla möjliga raser representerade, tollare, shäfer, golden, springer,aussie, schnauzer mm och de flesta ekipage från övik men 5 ekipage från umeå.
Platsen gick jättebra, behöver aldrig vara orolig för att Wilma skulle göra något oväntat vilket är så skönt! Däremot låg det en shäfer brevid Wilma och jag vet att Wilma hatar shäfrar men tack och lov låg den kvar snällt.
Tandvisningen gick även den bra men manliga domare är ju ingen favorit hos Wilma.
Resten av programmet gick bra. Dock gick det väldigt fort och jag hann inte ens belöna mellan momenten vilket jag behöver om Wilma ska kunna vara med mig ett helt program. Jag tränar sällan hela program utan belöning emellan för jag tycker Wilma tappar suget så fort då. Externbelöning i form av matskål utanför planen kanske vore något att testa.
Sedan vid prisutdelningen så blev jag riktigt övverraskad när jag vann! Nog tycker jag det gick bra men inte trodde jag det skulle gå så bra. Jag hade 7 poäng tillgodo från tvåan. Förutom fin LP rosett fick jag en ny fin apportbock i trä samt en kamp boll i snöre och en stor fin pumpa som jag nu har skulpterat och gjort fin.
Här är mina poäng:
1 Platsliggande: 10
2 Tandvisning: 10
3 Linförighet: 9
4 Läggande: 9
5 Inkallande :9,5
6 Ställande: 9,5
7 Apportering: 10
8 Hopp över hinder: 10
9 Helhetsintryck: 8,5
Summa: 189,5
Grattis även till två andra umeå ekipage som fick med sig förstapris hem: Josefin med springern Elllie, och Sara med bichon havanaisen Minou. Camilla och Tuva gjorde även ett fint program men räckte inte ända fram den här gången. Nu kan jag äntligen släppa ettans moment och träna tvåans moment helt och hållet i vinter med Wilma. Alla moment har jag nosat på, vissa kan hon helt, vissa behöver finslipas på och en jätteutmaning är RUTAN! Jag kan ju säga såhär att när hon fixar den så är vi tävlingklara! Men det kommer ta ett tag tror jag ;) Sedan har jag ju Elton att starta med i ettan. Men han kommer jag inte starta förrän han är 100 % säker och trygg i platsliggningen i olika miljöer och med störningar. Det gäller att bygga en bra grund att stå på.
In i mörkret
För och inte tala om hur less man blir på all tasstorkning och grusiga golv i lägenheten, dock ingenting att jämföra med med vårens grushögar innomhus men då går man iallfall mot ljusare tider och allt känns så mycket lättare!
Mitt humör är nämligen så väderberoende så att det är skrämmande, så fort solen visar sig det minsta blir jag lyrisk för att sedan gå in i något slags dvala när mörkret sluter sig om en som en säck.
Man får försöka se fram emot ljuspunkter som finns, tex hundmässan i stockholm samt jul (fast en jul utan familjen, pappa och hans sambo drar nämligen till peru över jul, lyckos dom!)
Den enda fördelen jag ser med att inte snön har kommit är att man fortfarande kan lägga spår åt hundarna, tack och lov för att lägga spår, det tar till och med död på min svarta virvelvind :)
Avslut med bruksgruppen
Idag så var det träff med bruksgruppen igen och sista gången för hösten som vi träffades. Men det är ju inte omöjligt att vissa av oss träffas ändå och tränar om det nu inte kommer massa snö redan på nån vecka!
Det var ett riktigt hundväder om man får säga så men har man hund så måste de ju ut iallafall och aktiveras. Så jag och en till tjej for ut till olles spår en timme tidigare än vi skulle träffas. Just för att kunna ta en ordentlig promenad innan och rasta av hundarna så att iallafall Elton får blåsa ut lite överskottsenegi. Samtidigt är det ju väldigt trevligt att promenera någon annanstans än hemma för en gångs skull, börjar bli något less att promenera runt nydala.
Jag hade den här gången inte lagt ut något viltspår dagen inan åt Wilma som jag gjort de senaste gångerna eftersom gårdagen ändå rann iväg så snabbt med plugg, agilityträning och att kolla på freestyle på ön. Så därför gjorde jag ett spår som jag bara drog klöven efter mig, jag använde inget blod eftersom det ändå skulle få ligga max tre timmar och det skulle bli för enkelt då.
Wilma hade inget problem med spåret, spårade jättebra och noga i bra tempo, dock så känns de som de blir på tok för enkelt för henne eftersom hon både har min doft + viltdoften att gå efter. Så hädanefter ska jag bara lägga dygnsspåer åt henne. Viltspår är ändå drygt. Det är sånt bök med att först skaffa blod och klövar, sedan att komma ihåg att ta fram klöv och blod ett dygn i förväg och stå ut med lukten av det i lägenheten en dag medans de tinar, sen ska man fara iväg och lägga spåret dagen innan och sen tillbaka dan efter för att gå det. Tacka vet jag personspår! Så fort Wilma har klarat sina öppenklasser lägger jag ner viltspår och börjar personspåra med henne istället.
Körde uppletande med bägge vovvarna, Wilma ville bara leta en sak och sedan fattade hon inte att hon skulle söka fler efter hon kommit med första. Men jag lät det vara så. När väl Elton fattade vad han skulle göra så gick det super, dock har vi problem med avlämingarna att han släpper saken innan jag hunit ta den vilket jag irriterar mig en hel del på och fortfarande inte fått någon rätsida på det problemet.
Sedan la jag ett vanligt spår åt Elton, ett apellspår ca 300 meter och tre pinnar. Det var inga problem, han spårade som en gud som vanligt och tempot var bra, han var nog inte lika ivrig eftersom han var kall och blöt och lite trött efter promenad, och lite uppletande!
Sedan när jag kom hem kom jag på att jag inte hade tagit med mig lägenhetsnycklarna eftersom jag trodde Peter skulle vara hemma när jag kom hem. Tydligen hade vi missförstått varandra och jag var tvungen att igen sätta mig i bilen, trött, hungrig, kall och blöt och köra och hämta nycklarna på ishallen.
Sedan blev det tvätt av hundar, disk och städning och sen ikväll bjuder pappa på middag så då ska jag bara äta mig proppmätt och slappa i hans soffa och inte göra nånting mer idag!
Freestyle
Efter det tränade vi lite agility på en lerig och blöt agilitybana och lite lydnad. Förstår inte hur min ena hund kan bli så uppspelt av att befinna sig på en blöt apellplan! Men det är delvis lite roligt att alltid ha en hund som e glad och positiv alltjämt oavsett vad vi gör eller var vi befinner oss :) Tränade mest olika former av stadgeövningar, att kunna sitta och ligga kvar och omvänt lockande. Tycket det är oändligt mycket mer värt att ha dem värdeladdade än moment med mycket fart i. Så kommer jag göra i framtiden oxå när vi börjar med agility. Noggrannhet och tankeverksamhet före fart (som oftast ger stress och felbeteenden).
En helt annat tankesätt än när de gäller Wilma. Då är det istället olika sätt att framkalla stress som måste användas. Träna kort, intensivt och att sluta när det är som roligast.
Förutom hundliga aktiviteter har jag suttit med en kompis och pluggat miljöbalken. Den är faktiskt rätt trevlig även om det krävs att man har tid, tålamod att sitta och leta olika lagar. Så helger är som vigda åt plugg denna terminen.
Elton och Pluto
Både han och Elton stressar upp så hiskeligt. Sitter man i soffan tex och sedan reser sig upp snabbt, ja då går Elton från 0-100 på en gång. Han förföljer en som en skugga mellan rummen. Har jag kommit hem från en promenad måste han vanka av och an i lägenheten, ta fram sina leksaker osv. Jag måste platsa honom för att han ska kunna vara still.
Jag ska inte tala om när jag börjar göra iordning maten, under tiden den står på diskbänken för att maten ska svälla i vatten så blir han så fixerad att det skulle kunna komma in ett gäng andra hundar genom dörren och han skulle fortfarande sitta fixerad och dregla/pipa tills han får äta. Det är enda gången jag kan slippa min skugga som förföljer mig.
Ute är han som en tornado, fullt ös medvetslös. Jag fattar inte att han inte krockar i ett träd eller snavar över rötter i den hastigheten som han får.
Men som en klok människa sa: Har han ingen egen avknapp får man ta och montera dit en. För en avknapp har han aldrig haft. Bara när man ska gå o lägga sig och har släckt alla lysen.
För att råda bot på vildigngen har jag numera alltid den ena hunden i koppel på promenader. Är Elton lös är Wilma kopplad o vice versa (om inte bägge är kopplade då). Känns som han blir något lugnare då när han inte kan springa och jaga runt Wilma hur han vill. Får han sina tokryck så stannar jag på ett ställe och låter han kuta av sig det värsta, springer han alltförlångt från mig så att jag inte ens ser vart han tar vägen så kopplar jag han.
Begränsar numera hans umgänge med andra hundar till ett minimum, förutom Wilma då. Jag vill att han ska tycka jag är det bästa som finns, inte omgivningen. Det är klart att bus någon enstaka gång inte skadar men då bara kanske 5 minuter max och sedan får det vara bra. Skulle han få busa ohämmat, med en lika busglad hund så skulle han inte lägga av förän benen inte bar honom längre.
Ett bra tips som jag läste att de fick ang Pluto från någon kunnig hundmänniska så skulle man ta färre promenader. Det är inte så hemskt som det låter. Men för att hunden ska kunna få komma till ro mellan promenaderna/aktiviteterna så måste det gå ett tag mellan dem så de kan stressa av och vila. 5 promenader / dag borde kunna vara ett lagom mått att rikta sig mot. Nu tror jag det blir betydligt mer än så, kanske 8 gånger vi går ut men de flesta korta kiss rastningar. Men han är ju faktiskt ingen valp längre ;)
Sedan träna mycket passivitet på olika platser och inte låta han träna när hans förväntning är hög. Istället träna när han minst förväntar sig träning. Men det är ju svårt. Bara kläderna man har på sig signalerar ju träning. Men han kanske kan följa med i bilen när vi ska åka och handla för att inte förknippa själva bilåkningen med någon aktivitet tex.
Ja det blev ett längre inlägg idag om mina tankar kring stress och stresshantering. Om någon har något fler tips och råd att tillägga så vore jag tacksam
Konferans med jobbet
Nu är det klart, har bokat biljetter ner till stockholm den 11 december för att fara på Hund 2009 :) Så himla roligt, ser fram emot det jättemycket! Mässan med alla möjliga hundgrejer, utställningen med all möjliga och omöljiga hundraser, alla uppvisningar och shower ja det är helt enkelt underbart att vara där!
Sjuk
Idag och igår har jag och en kollega varit i björna och jobbat med att samla in prover. Björna ligger 14 mil härifrån så det har varit totalt tre timmars restid och 5 timmars jobb per dag. Hundarna har fått följa med och ligga och ta det lugnt medans jag jobbar och som vanligt är det inte populärt hos Elton. Men jag tror ändå det är nyttigt för honom att tvingas till passivitet då och då.
Ska fara och tävla i övik i deras halloweenlydnadstävling snart. Fick pm:et i dagarna och det är en salig blandning av olika raser med. Kul! Det är dock inte så många Umeå ekipage med, undrar om det är för kallt och tävla eller om det är så att de flesta redan nått sina mål för året var gäller lydnaden?
För Wilmas del blir hon bara bättre med kylan, ju kallare desto bättre ;)
Heldag i skogen
Idag så for jag ut till vindeln i jobbet för att göra fältarbete. Hundarna fick följa med så de fick vara ute nästan hela dagen, vilken lyx va! Det var fint väder och sol men huva vad kallt, det var snö fläckvis i skogen! Hundarna var helt lyriska av att få vara ute, Wilma hade jag lös hela tiden medan Elton fick springa av sig det värsta och sedan fick vara kopplad för att jag ska ha lite mer kontroll på han. Han ska inte lära sig att livet är roligare utan matte ;) Jag blev riktigt imponerad av hur bra han skötte sig idag.
Jag och min kollega blev klar ute i vindeln väldigt tidigt och sedan fick jag sluta vid två tiden när vi kom hem igen. Jippie! Så mycket några timmar extra ledighet kan betyda :) När man har fullt upp uppskattar man verkligen ledigheterna man får och ser till att ta vara på dem.
Jag for och tränade lite agility för första gången på läänge! Har inte haft sugen alls efter den här ruttna säsongen jag har haft. Men satan vad Wilma var taggad! Körde väldigt sparsamt med henne, istället fokuserade jag på Elton att han ska kunna stå stadigt på kontaktfälten vilket är lättare sagt än gjort för det krutpaketet!
Wilma började till och med skälla så ivrig var hon att köra igång! Det har ALDRIG hänt!:)
Elton var riktigt sansad efter en heldag i skogen (i jaktcocker mått mätt), så han kunde faktiskt koncentrera sig och inte bara rusa som en tok. Sedan var han helt slut och låg i mitt knä och snarkade när jag satt i soffan. Så idag var han faktisk värd sin vikt i guld-minst :)
Wilma är dyr och Elton billig
Idag var jag iallafall på bruksträningen. Idag var vi i skogen vid travbanan, jag hade lagt ett viltspår dagen innan åt Wilma på kanske 300 meter. Tänkte hon skulle få testa på ett spår som legat ett dygn. Jag har hittills bara lagt spår som legat max 5 timmar för i somras när hon fick ett dygnsspår gick det väldigt dåligt.
Det var tom frost på marken när jag gick det med henne men hon gick det hur bra som helst! Blev jätteglad :) Så nästa säsong ja då blir det nog öppen klass för henne.
Sedan la jag ett personspår åt Elton. Medans det fick ligga satt vi och fikade på parkeringen. Passivitetsträning med andra ord för Elton. Men han var heelt omöjlig, gnällde och pep och var allmänt odräglig. Han lugnade inte ner sig med tiden heller utan trissade upp sig och började yla tillslut. Så jag bestämde att han inte fick ta spåret utan lät en annan gå det istället. Tror han har fått lite väl höga förväntningar på o få spåra. Och spåra som ska vara så lugnande för hundar? Bägge mina hundar blir vilda av det, till och med Wilma den lilla prinsessan blir eld och lågor av det.
Provade att lägga ett hårt spår istället åt han när jag kom hem med en godis i varje fotspår för att lugna ner honom och sänka tempot. Men det var stört omöjligt, han ville bara rusa iväg och då höll jag bara fast i linan. , kan en hund hoppa på bakbenen och yla samtidigt? Min kan det, jag vet inte vad jag gör för fel. Har hamnat i en ond spiral, han måste få aktiveras för att få ut energin men samtidigt vill jag inte låta han rusa i 110 knyck i spåret. Tips någon?
Nä nu måste jag gå o lägga mig, har en späckad vecka framför mig.
Föreläsning
Akut till veterinären
Så jag hann inte ens ta hand om maten jag hade köpt utan lämnade alla kassar i hallen och körde blixtsnabbt iväg på en gång. Blev tokig på alla sega bilister. Att det ska vara så mkt folk på vägarna den tiden? Kom fram iallafall och han fick direkt en spruta med kräkmedel. Sedan kom allt upp igen och jag kunde andas ut. Det måste ha varit ett par kg hundmat iallafall om man dömer av alla högar som kom ut. Den stora ballongmagen försvann och sedan fick han en liter vatten insprutat under huden för att inte torka ut.
Wilma hade som tur var inte ätit något av fodret. Jag förstår inte hur han kom in i fodertunnan men är man tillräckligt envis så kan man lösa det mesta tydligen. Ja den här händelsen hann då skrämma upp mig jättemycket så nu blir det fler säkerhetsåtgärder för att undvika ytterligare missöden.
I morse fick han en halv potion mat med mycket vatten och han var då lika dampig och glupsk som vanligt, som om inget hade hänt. Tror han inte har lärt sig något av händelsen, han skulle då lätt kunna göra om det. Ja maken till mer matglad hund har jag då aldrig sett förut. Om Wilma är matglad så kan jag inte beskriva vad han är.
Nä nu är jag less på alla turer till och från vännäs. Har räknat ut att jag varit där 6 gånger nu på två månader. För o inte tala om alla veterinär räkningar jag är less på. Tur att jag jobbar nu mera, annars hade det varit knapert ett tag framöver.
Ja slutet gott allting gott iallafall!
Fyrstadskampen
Ja då har man kommit hem från uppsala och hunnit jobba hela dagen. Helgen har bara svishat förbi. Riktigt skoj har jag haft!
Vi åkte från Umeå på lördag morgon kl 06.00! Kändes som jag inte hade sovit nånting natten innan, grannarna hade världens fest ovanför min lägenhet så det kändes som festen var inne hos mig! Men men, lite i bilen hann jag sova under de 7 timmarna det tog ner till uppsala.
När vi kom fram på eftermiddagen så hade vi lite sigth seeing runt stan och sedan var det sittning med trerätters och vin på kvällen. Mycket trevligt hade vi och sedan gick vi ut allihopa på svedala nation. Lite mysko musik var det. Vi fick allihopa bo hos en tjej från Uark (uppsala akademiska ridklubb) i hennes lägenhet i centrala uppsala. Jag sov med två andra tjejer i en dubbelsäng, lite trångt var det men det funkade ändå!
På söndagen var det tävling. Istället för fyrstadskamp blev det en "tre stads kamp" eftersom inte stockholm kom. Så det var alltså Umeå (ARKUM), Uppsala (UARK)och Linköping (LARK)som gjorde upp i dressyr och hoppning.
Vi red på ridskolans hästar och en person från varje klubb red samma häst. I hoppningen var det stilbedömning som gällde, man blir alltså bedömd efter hur man hanterar hästen mellan hindren, sits, takt och tempo och följsamhet i sprången.
Jag skulle alltså hoppa och fick tilldelat en häst som hette Romo. Jag var helt kolugn och hade nerverna under kontroll ända tills jag såg att Romo var helt galen med ryttaren innan mig, blev rädd för några av hinderna, försökte bocka och bralla osv. Men sedan när det var min tur så kändes han varkligen trött och seg och jag fick driva för kung och fosterland för att han inte skulle bryta av mellan hinderna. Men mina klubbkompisar som satt o tittade på på läktaren tyckte det såg prydligt ut och döm om min förvåning när de på prisutdelningen ropade upp mitt namn på 2a plats individuellt i hoppningen!
Så himla glad jag blev! Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli placerad i denna konkurransen, det var ryttare som hade gått på strömsholm på ridutbildningen i tre år som deltog!
Dressyren vann en tjej från vårat lag och laget hamnade på en 2a plats efter Linköping.
Det enda jobbiga med resan var färden hem, då var alla trötta av en lång och krävande dag och vi kom inte hem förrän vid 12 på natten. Men det var det värt!
Mission impossible, passivitetsträning samt fyrstadskampen
Jag blir tokig! Jag kanske istället bara ska sitta med honom där och när han lugnat sig gå hem igen. Bryta alla förväntningar. Men jag hade hoppats att han skulle inse samband mellan att bli lugn=få jobba. Att vara vild och galen= få ligga still och ha tråkigt. Men det sambandet har inte klickat i hans hjärna.
Kanske ska sänka svårigheterna oxå ett tag. Att istället för att titta på när andra hundar jobba, gå till en plats, vilken som helst och bara läsa en bok lite nu och då. Igår satt jag vid nydalasjön och det tog det 2 timmar innan han hade slutat krypa omkring på filten, gnälla och pipa, försöka få igång mig till bus osv. Tillslut vill man ju bara strypa det lilla odjuret. Men skam den som ger sig.
I helgen blir det iallafall annat än hundaktiviteter. Ska nämligen till uppsala och delta i fyrstadskampen! Det är en ryttartävling där man tävlar i lag, både dressyr och hoppning och där Umeå, linköping, uppsala och stockholm tävlar mot varandra! Det ska bli skitskoj! Vi är ett gäng på 6 tjejer som har hyrt en minibuss och åker ner för att tävla och gå på en sittning med de andra deltagarna. Det är inte tävlingen i sig som är det mest roliga utan själva gemenskapen. Så nu hoppas jag ni hejar på Umeå :) Efter helgen komer jag vara helt död efter 120 mil tor till uppsala samt sittning och tävlande men det kommer säkert vara värt det!
