Jisses hur hände det? Iggy är redan 4 år gammal. Om ett år är han 5 och det är en sån där magisk ålder när hunden är i sin bästa ålder enligt mig.
 
Vi firade dagen med att åka o dra en runda på nydala hundspår. Kunde inte hålla mig trots att jag kände mig lite småförkyld. O det straffade sig DIREKT. För dagen efter kände jag mig inte så fräsch och på kvällen blev jag riktigt dålig. Alltså nu har jag varit förkyld den längsta förkylningen jag haft på flera år. Började få känningar på juldagen men ignorerade det o åkte sen skidor två dagar på raken. Innan nyår blev jag jättesjuk o nu är jag alltså inte bra ännu. Till helgen är det en dragtävling i Umeå men den får jag alltså skippa för nu vågar jag inte börja träna för tidigt hur surt de än känns..
 
Iggy drog i alla fall superfint i söndags, de märktes att han blev lite trött runt 7 km men drog på ändå. Trodde han skulle vara tröttare än han var eftersom vi även drog på lördagen tillsammans med Anna Nore o hennes bc tjejer på golfbanan i Holmsund. Den svängen blev nästan 9 km lång för jag körde lite fel o föret var riktigt mjukt. Iggy var så trött på slutet så han höll knappt linan sträckt...
 
Är så glad att han har varit frisk och hel från skador hela året, ja ända sen operationen har han *peppar peppar* varit frisk som en nötkärna. Det har verkligen varit räddningen i år för mig nu när Elton varit dålig. Jag pallar verkligen inte om bägge hundarna skulle vara konvalescent.
 
 
Jag fick en förfrågan om parning av Elton för ett tag sedan. Jag kollade upp tikens stamtavla och hälsoresultat samt gjorde en provparning i avelsdata. Jag tyckte att såg väldigt bra ut. Jag hade inte träffat tiken innan och hon har heller inte tävlats eller så utan använts till praktisk jakt och fungerat väldigt väl. Så därför gick jag med på att låna ut Elton.
 
Lite betänkligheter har jag ju ändå när jag ska låna ut Elton med tanke på att I hans förra kull så uppkom ju armbågsfel. Men i den första kullen i Norge så är alla 4 valpar så är alla helt friska och de är drygt 4 år. Den här tiken är dessutom inte alls släkt med Iggys mamma så då kändes det mycket tryggare. Helt säker kan man ju aldrig vara med hundavel. Jag tycker  att Elton har väldigt mycket att bidra till rasen när det gäller den mentala biten för stabilare hund har jag aldrig träffat och i kombination med hans arbetsvillighet och spontana kontakt så är han ingen dålig avelshund i mina ögon. Han är ju 9 år nu så detta kanske blir sista kullen, vem vet?
 
Jag ska  själv inte ha någon valp ur kombinationen men det blir spännande att se vad som kommer fram i början av mars :)
 
Tiken: Småviltjägarens Lycka HD A Öga: UA
Hanen: Witch-Hunt Elton John HD B Öga UA Patella UA
 
 
Tittade igenom vad jag hade skrivit för mål för 2017 och vad jag åstadkommit så det är väl lika bra jag summerar året som gått.
 
Året har varit ett riktigt känslomässigt jobbigt år, ja även ekonomiskt jobbigt. Elton skadade sig i november 2016 under en promenad, jag vet inte vad som hände bara att han haltade ordentligt efteråt. Eftersom hältan aldrig gick över besökte jag Sophia Fagerholt (hundfysioterapeut) och han smärtade riktigt ordentligt i en tå. Jag blev nästan lättad över det för en tå kan man amputera i värsta fall o så är det ur världen. Vi provade med att han fick vila och äta smärtstillande men hältan försvnn ej. Tillslut besökte jag björkstadens djurklinik och där upptäcktes även en smärta i bogleden.  Han röntgades och på slätröntgen gick inget att se, allt såg fint ut i både armbågar och bogled men däremot var ena tån jätteful. 
 
Jag bestämde dock efter ytterligare en tids vila+smärtstillande att jag ville ha remiss till Sundsvall för att besöka en ortoped och ev göra en CT röntgen.  I Sundvsvall gjordes bedömningen att ett senfäste var skadat i bogen pga en fläkskada och tån var bortom all räddning. De rådde mig till att göra en artroskopi och det fanns tid redan en vecka senare, de visade sig att de tog upp Sveriges bästa ortoped Ole Frykman en gång/månad och jag hade extremt tur att jag kunde få en tid så snabbt. Jag ville då amputera tån på samma gång för att göra bort allt elende samtidigt vilket de gick med på. 
 
Dessvärre var tajmingen superdålig för detta skedde samtidigt som jag var mammaledig =dålig ekonomi samt att Peter var bortrest i New York i två veckor plus att vi dessutom precis hade flyttat och allt var ett stort flyttkaos.  De var en extremt tuff tid för mig att ha hand om ett barn själv, ett flyttkaos och en hund som var nyopererad. Tur att jag kunde få lite hjälp av min pappa och svärföräldrar med både det ena och andra.
 
Och allt var inte gratis vill jag lova. Operationen och CT röntgen mm gick nog på minst 10 000 EFTER att försäkringsbolaget gått in. Förutom det har jag nu lagt ett 20 tal rehab besök. 
 
Hur har det nu gått? Ja Elton fick ju koppelvila i ett halvår och sen sättas igång gradvis och rehabiliteras i vattentrask och utomhus i somras. Min förhoppning var att han skulle bli helt återställd vilket även veterinären trodde att han skulle bli men i skrivande stund så är jag bara glad om jag kan ha kvar honom som sällskapshund och att han slipper halta varje promenad. Nu har han varit haltfri några veckor trots att han numera får vara lös på promenader och han busar rätt rejält med Iggy emellanåt. Ibland tycker jag han går något orent men ingen direkt hälta. Fortsätter han vara frisk så har jag lite planer för honom men jag vågar nästan inte uttala några mål..
 
Nåväl om jag nu går till Iggys år så har det varit betydligt bättre. Trots hans elendiga kroppsliga förutsättningar så verkar han fungera allderles utmärkt och så länge han gör det så kör jag honom fullt ut. 
 
Vi har kört en hel del drag, både på skidor och på barmark (canicross och cykel). Vi deltog på vindelälvsdrget och jag hade hoppats på att få en kompis till Iggy då Elton var borträknad. Sträckorna kan nämligen vara ganska långa och föret inte allderles lätt emellanåt och jag vill gärna köra så mkt som möjligt när jag ändå är där för det är en fantastisk naturupplevelse. Jag provade en bordercollie men det funkade ej då den var i för dålig kondition och för oerfaren. Sen hoppades jag på att få upp Iggys bror Eddie från Sundvsall men fick inget napp från nån. 
 
Så då blev det att köra Iggy ensam och han gjorde det så bra! 3 av 4 dagar deltog vi. 
 
Sen åkte vi till arvidsjaur i april och tävlade och då tog han fasktiskt ett CERT!! Fantastiskt bra före och Iggy gjorde sin bästa mil någonsin på dryga 30 min! 
 
När våren kom så körde vi fortfarande drag men nu fick han följa med när jag sprang intervaller och vi cyklade en del på hösten. Delton på SM i barmarksdrag i FALUN i canicross och kom 6a av 22. 
 
Sen har vi kört en del bruks och vårt mål var att bli uppflyttade till högre. Vi klarade inte bara det utan även uppflytt till elit på hösten tack vare att platsliggningen med skott äntligen satt och frammåtsändandet satt tack vare en riktigt bra träningsvecka i tåme. 
 
Så mina mål med Iggy under 2017 blev uppfyllda med råge. Efter nyår ska jag ta och skriva lite om mina nya mål.