Lydnadsträning på forslunda
Iallafall så fick jag ge upp med linförigheten, orkar inte bråka med honom när han aldrig vill sätta sig i halterna. Iställer provade jag lite nya moment som krävde att han inte satte sig, ställande under gång som vi bara har svagt nosat på förut, det gick jättebra! Som om han aldrig gjort annat. Sedan inkallning med ställande som vi aldrig gjort tidigare, funkade oxå skitbra! Det är så roligt när han fattar så fort. Men det var nog tack vare att det var blött på golvet som han var lite mindre het, nästan loj som det gick så bra.
Wilma fick lite rutanträning. Funkar faktiskt bättre i en lokal med betog golv än i ett ridhus för då kopplar hon av näsan. Men det är tur att jag har Elton för annars skulle jag bli tokig på henne. Skendräktig och allt är hon som en liten sengångare och jag kan bara göra nån enstaka repetition med henne innan hon blir loj, seg och ointresserad. Skittrist! Vill ha min glada och spralliga Wilma tillbaka!
Passiviteten med Elton gick oxå bra, idag hade han en bra av och på knapp. Han fick ligga på en filt kopplad medan jag körde med Wilma. Ha låg och var tyst, vilket framsteg! Till och med när någon kastade apporter hejvilt genom rummet.
Hitta dragsele omöjligt
Idag var jag på långprommis och sökte en sele. Men överallt var den minsta storleken slut. Både arken zoo, djurmagazinet och loobo. Ingen hade heller planer på att beställa hem mer från björkis eftersom de tydligen inte kunde hålla sina leveranser, det som de hade beställt i september hade inte kommit förrän i april!
Fanns andra märken jag kollade på men ingen satt bra, förutom en ställbar sele av märket non-stop. Men den var dubbelt så dyr som björkis, 625 kr mot 325! Det blev lite för mycket för min smak, iof ställbar och praktisk eftersom han kanske kommer grovna lite till i kroppen. Men nu vet jag rakt inte hur jag ska göra!
Namninsamling 5 storleksklasser i agility
http://namninsamling.com/site/get.asp?fem_storleksklasser_i_agility
Snökaos
En liten sak som irriterar mig måste jag dock nämna. Ungefär i samma värdsliga nivå som det där med försvunna sockor fast ändå inte...
Skulle ner på stan idag. Brukar 9 gånger av 10 ta cykeln. Bra motion och det är gratis. Men idag kände jag det var för stor ansträngning även för mig och jag verkligen hatar att cykla genom drivor av snö och kanske ramla av cykeln på kuppen. Men istället för att ta bilen och försöka hitta parkering på stan tog jag bussen.
Alltså jag förstår inte vad kommunen tänker med? De vill att man ska ta bussen oftare och tänka på miljön för att minska växthusgaser osv men tror ni att man vill göra det då det är flera gånger dyrare att ta bussen än bilen? Enkel resa för mig (över 25) kostar 24 kr. Tor nästan 50 kr! Tar man med sina små hundar (som ändå sitter på golvet mellan ens ben) ska de ha barnbiljett dessutom. Kommer ihåg i somras när jag tog bussen från härnösand till umeå med hundarna och betalade 500 kr! Det är inte klokt. Sen finns det ett kollegieblock som delas ut på universitetet med massa rabatter och dylikt i. En rabatt var på ultras bussar. Men den hade de dragit in eftersom det var så många som utnyttjade den! Hallå, var inte det meningen eller?
Skid-sm på vallsberget
Häromdagen for jag iväg på ett äventyr. SCA hade ordnat en liten pr grej för oss som läser jägmästarprogrammet. De bjöd på resa med buss från Umeå till Piteå och skid-SM. Jag är ju inte jätteintresserad av skidsport, knappt någon annan sport överhuvudtaget. Men det var faktiskt en väldigt trevlig dag och syftet var ju att träffa SCA lite och knyta kontakter inför framtiden.
Ett stort gäng från skogis åkte med buss vid 9 på morgonen från Umeå. Vid 12 tiden var vi vid Piteå havsbad och blev bjudna på en härlig lunch buffé. Till och med palt fanns att välja på! Sedan så hade de en presentation av företaget och efter det delade vi in oss i grupper för att de skulle berätta om deras tjänster och vi fick tillfälle att ställa frågor. Lite mer fika och sedan begav vi oss till vallsberget för att titta på skid stafetter. Det var väldigt kallt men det fanns ställen att gå in och värma sig på och eldar utomhus så mina ytterkläder fick sig en impregnering av rökdoft :) Jag har inga bra vinterskor som håller kylan borta, kängorna är ur usla. För sådana där tillfällen ska man ju ha rejäla skoterskor och inget annat.
Nu har jag äntligen bokat in en tid för ett års vaccinering av Elton. Det är ju nästan hopplöst att komma fram på telefon till veterinärer. En timmas telefontid per dag har de och då är det konstant upptaget. Men på måndag ska han stickas. Ska be att få kolla igenom både Wilmas och Eltons öron. Är lite nojig efter öroninflammationen. Det är ju lika bra att få det gjort. Sen tror jag att han har en förhudskatarr oxå, har hört det är väldigt vanligt på unga hundar, har försökt att rengöra själv med jodopax men han slickar så mycket på nätterna att jag blir tokig! Så det får han titta på oxå.
Ikväll är det lydnadstävlingsföreläsning på klubben med nån duktig person från södra sverige. Ska bli kul att lyssna på! Även om jag själv inte har så högtflygande ambitioner med just lydnaden kan det ju vara bra att få lite ny inspiration.
Vart tog strumpan vägen?
Idag så bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i det enorma berget med tvätt som har hunnit akumuleras på kort tid. Det blir lätt ett enormt berg när både jag och Peter tränar, jag har mina hundkläder, vanliga kläder, festkläder osv som behöver tvättas. Hade inte bokat någon tid i tvättstugan för ofta kan man bara gå ner och det är ledigt om det är på morgonen man ska tvätta. Gick ner i morse och såg att det var ledigt, sedan gick jag upp och hämtade tvättkorgen. På den minut det tog så hade en tjej hunnit tänka samma tanke som jag och hann före mig. Typiskt!
Dock fanns det tid till lunch. Men något som förundrar mig är att varje gång så försvinner det en strumpa på något mystiskt sätt. Vart hamnar dom? Är noga med att kolla efter jag lämnat tvättstugan så att inget är kvar... Dessutom har jag är förkärlek att köpa strumpor som allihop är olika mönstrade. Finns knappt två par som är likadana. Väldigt opraktiskt när en strumpa försvinner iallafall.
Men, det är ju rätt värdsliga problem trots allt. 
Träningen går frammåt
Har kommit på att passivitetsträning inte är så dumt iallafall. Vi är några stycken som brukar "häcka" på läktaren i vännäs ridhus, passa på att snacka hund, träningsmetoder och fika. Sen om ens hund har börjat fatta poängen med att de inte lönar sig att yla och gnälla för då åker man in i buren ja då är det ännu trevligare :)
Det känns så skönt med att ha två hundar, två hundar är nog det perfekta antalet. För nu känner jag att jag inte behöver pressa Wilma till max när vi tränar utan kan träna korta och roliga pass som är betydligt bättre ur hennes synvinkel resten av tiden kan jag träna med Elton. Men jag tror inte att jag hade velat ha tre hundar, tycker två räcker gott och väl för mina ambitioner, fler skulle bara ligga och tära på samvetet. Alla måste ju ha den tid för omsorg och aktivering de behöver. Jag är en person som tränar hund några gånger i veckan och resten av dagarna har jag faktiskt ett annat liv oxå. Ett liv utanför hundvärlden med andra intressen.
Regelrevidering agility
Jag vill så gärna satsa på agilityn för hans del och vet att han kan bli riktigt bra eftersom han har det som krävs. Dock så har höjden hela tiden varit ett spöke och jag vill så gärna att han ska få tävla i medium eftersom det känns helt kört att tävla i large. Nu är han dock precis 43, på gränsen alltså och har legat så ett tag men han är bara ett år och han kan hinna växa på sig lite innan slutmätningen vid två års ålder.
Jag blev så glad när jag läste i den kommande regelrevideringen att ett förslag som ARG hade lämnat var att man ska höja gränsen till 45 men för de som är 43 cm och över och vill tävla utomlands så får de välja att tävla även i sverige i large. Det var väldigt många klubbar som hade åsikter om just storleksindelningen så förmodligen är det något som inte bara jag har åsikter om. Jag hoppas verkligen att de tar till sig att de flesta vill göra en förändring och att beslutsfattarna verkar för att den genomförs. Det nuvarande förslaget tycker jag är bra då de som vill tävla utomlands kan göra det. (Tvivlar dock att så många med små largehundar vill göra det) Agility kanske inte går att göra absolut rättvist för alla och alla kan inte bli bäst på det men varför inte försöka göra det till en bredare sport?
För agility är väl en sport för alla? Det är faktiskt väldigt kämpigt för en hund att hoppa drygt 20 cm över sin egen mankhöjd. Det är som att en 60 cm hund skulle behöva hoppa 80 cm! Visst på raksträckor och med ansats kan alla hundar med teknik lära sig hoppa högt men när det blir komplicerade svängar osv så blir det ju omöjligt. Om man höjer till 45 kanske en och annan liten bc kan tävla i medium men de är ju bättre det tycker jag än att inte kunna tävla alls med de minsta largehundarna.
Et ännu mer rättvist förslag hade varit 4 eller 5 storleksklasser men det är nog organisatoriskt svårt då det blir för få startande i varje klass och kräver mer arbete inför och under tävlingar. Eller ett alternativ är att largehöjden skall ligga mellan 45-55 för då blir det max 10 cm som de minsta hundarna får hoppa.
Men det är bara att hålla tummarna! På hemsidan läser jag att de ska fatta preliminära beslut i maj men jag kan inte vänta. Vill veta nu!
Peters födelsedag
Igår var det lydnadsträning i ridhuset efter en lång julvila. Trots (eller tack vare) kylan så hade alla andra oxå kommit på att det var lämpligt att träna lydnad igår. Så det var rätt fullbelamrat med folk och hundar. Men det blir ju bara bättre störningsträning för oss så det spelade mindre roll. Blev faktiskt glatt överraskad över hur duktig och fokuserad på mig han faktiskt var. Kunde till och med träna med honom lös litegrann trots alla hundar överallt.
Till min stora glädje hittade jag ett slalom under läktaren som jag kunde träna på lite i skymundan. Helt perfekt! Nu kan jag ju träna lite på det varje gång jag far till vännäs, då kommer det allderles säkert sitta till våren och jag slipper tråkig slalom traggling då utan kan koncentrera mig på de andra hindrena.
Passivitetsträningen på läktaren gick bra med tanke på allt liv och rörelse det var i ridhuset. Ännu kan han inte sitta tyst men ylandet var länge sedan han tog till. Rutan träningen med Wilma gick sisådär, segt. Men jag har inte så höga förväntningar nu efter löpet och så. Vi får öva korta och roliga pass istället.
Löpet slut, Wilma hemma
Nu är Wilmas löp över för den här gången. Hon har varit hos sin andra husse nu i 2,5 veckor. Känns verkligen skönt att ha go gummsan tilbaka igen. Har faktiskt börjat kolla runt lite på priser på kastration. Har hört att det ska vara så mycket billigare att göra det i norrut så jag var tvungen att maila lite olika ställen och kolla. I Umeå tar de runt 6000 kr, i luleå runt 5000 kr och skellefteå är billigast som jag sett hittills 4500 kr. Billigare alltså men det är ju inte gratis att åka dit och om det blir komplikationer måste hon kanske vara kvar över natten och då är man ju ändå uppe i nästan samma pris.
Ja suck, kan inte bestämma mig, om jag ska göra det så skulle det vara bra att få det gjort mellan detta och nästa löp som beräknas om 7 månader.
Nackdelar:
-Operation är inte riskfritt, är en ganska stor operation!
-Har lättare för att gå upp i vikt efteråt (hon äter knappt någonting nu men om jag ska ge henne ännu mindre mat efter kastationen så får hon ju leva på luft)
-Risk för inkontinens (finns mediciner, men kul att gå på livslång medicinering?)
-Pälsen, hon kommer se ut som ett utegångsfår (kan iof rakas ner, utställningskarriären är ändå förbi)
-Det kanske inte blir någon positiv förändring i humöret, kanske blir segare och tröttare istället?
-Dyrt!
Fördelar
+Inga problem med att ha Wilma och Elton ihop
+Inga missade tävlingar pga löp
+Ingen risk för livmoderinflammation
+ Piggare (ingen skendräktighet och depression i samband med det)
Födedagsmiddag på O´learys
Kallt som tusan har det annars vart idag. Inte så kallt enligt termometern, bara -13 grader men det har blåst ordentligt så köldeffekten på det så kändes det minst som -20 grader. Fick ändå med hela familjen ut på långprommis runt nydala :)
Vad har hänt under år 2009 och nya mål 2010
Om jag tittar tillbaka på 2009 så har en del hänt. I februari hämtade jag hem Elton från kennel witch-hunts.
Wilma blev mycket missnöjd med en liten vilding i huset och jag trodde där ett tag att hon hade blivit allvarligt sjuk så apatisk som hon blev. Nu accepterar hon honom men inte mer än så.
Jag läste sista terminen på jägmästarprogrammet och tog examen i juni. 5 hela års slit var äntligen avklarade, jag gjorde det! Direkt efter examen fick jag dessutom jobb på universitetet som forskningsassistent i ett projektarbete.
Under sommaren kuskade jag runt på en massa agility tävlingar. Men säsongen fick en dålig början med ett löp som satte stopp för tre tävlingshelger i rad (umeå, nordmaling och skellefteå) fortsatte med en öroninflammation som jag sent upptäckte och det blev många turer till veterinären. När hon väl blivit frisk återkom hennes glädje för agilityn aldrig riktigt och det kändes som jag hade en snigel i kopplet.
Pappa fyllde 60 och bjöd familjen till Kreta en vecka. Lyx!
Jag gick under vintern en ledarutbildning i valp och allmänlydnad. På våren höll jag två valpkurser i Björkstadens hundklubbs regi.
Elton började jag träna lydnad och spår med. Gick även en jaktkurs.
Jag viltspårade med Wilma en hel del men startade aldrig i öppen klass som planerat. Hade fullt upp med heltidsjobb på dagarna och agility på helgerna samt annat som man vill hinna med förutom att träna hund på sommaren. Samtidigt var Wilmas form som en berg och dalbana.
Lydnaden gick dock bättre. Året började med en inofficiell tävling i LKL 1 i vännäs där vi vann med 194 poäng! I april tog vi ännu en klassseger i övik och ett förstapris och på halloween tog vi det sista förstapriset (tredje klassvinsten) och LP!
November var årets regnigaste och gråaste månad. Då bokade jag och Peter en sista minuten till gran Canaria vilket var en välbehövlig semester.
I december åkte jag för tredje året i rad till sthlm och hund 2009. Hann även med julshopping och träffa kompisar som flyttat till sthlm.
Under höstterminen gick jag även en distanskurs i miljöbalken. Under hösten hade jag rätt mycket att göra med heltidsjobb på veckorna och plugg på helgerna och kvällar. Jag är stolt över mig själv att jag har lyckats med allt detta och samtidigt hunnit med mina två hundar och allt de behöver.
Jag har lärt mig att allt behöver inte mätas i tävlingsframgångar. Det går upp och det går ner. Man är inte misslyckad bara för att man inte hinner med allt man hade planer för. Det viktigaste är trots allt att man har roligt på vägen!
Under året har jag lärt känna en hel del nytt folk och fått nya vänner som betyder mycket för mig. Tack för att ni finns!
Jag tänkte först att jag inte skulle ha några skriftliga mål iår. Det sätter så stor press tycker jag vilket inte alltid är av godo. Mycket annat i livet kan hinna komma emellan vilket först måste prioriteras. Men jag kunde inte hålla mig så jag skriver ner några inte helt ouppenåeliga mål:
Wilma
Viltspår: Beroende på hur förutsättningarna ser ut så vill jag träna en hel del viltspår. Går det bra på träning kommer jag anmäla mig till öppen klass och hoppas då kunna få en etta. Mer än så planerar jag inte för. Viltspår är bökigt, blodigt osv så jag är jättenöjd om vi kommer till start på prov.
Lydnad: Under vintern kommer jag fortsätta träna i vännäs ridhus på onsdagar och förhoppningsvis kommer rutan att sitta till sommaren. Isåfall kommer jag satsa på ett Lp2. Men det beror som sagt på när rutan kommer sitta klockrent vilket kan ta ett tag...
Agility: Här hoppas jag att Wilma kan få vara frisk och kry hela säsongen och att hon kan visa vilken fart hon egentligen har inom sig. Fart, glädje och motivation. Träna med måtta. Kommer farten så kommer resultaten. Det är jag inte orolig för. Men det är inget mål i sig. Har hon fart och diskar sig hela säsongen kommer jag vara mer än nöjd.
Elton
För Elton har jag inte så många tävlingsmål ännu. Jag känner att han måste få mogna till sig vilket jag tycker han har gjort på sistone så nu känns det faktiskt bättre och bättre att träna med han. Det viktigaste för denna herre innan något annat känns prioriterat är passivitetsbiten. Han ska kunna vara lugn med träning med andra hundar och framförallt vid jaktträning eftersom där blir han som alldra hetast!
Jag är nyfiken på att börja med sök till våren. Spår kommer jag fortsätta med. Så i framtiden kommer jag vilja tävla i bruks. Lydnadsträning inför LKL 1. När platsliggningen funkar till 100 % i full tid och med störningar då kommer första starten.
Jakt: Ett mål som jag har är att starta honom i enkelt vatten till sommaren/hösten men det beror på om han kan vara tyst för han eldar upp sig så fruktansvärt bara han får se en dummie och/eller vatten.
Nyår 2009
Dagen började med att jag tog en långprommis med Elton från nydala till teg där vi skulle fira på kvällen i min pappas hus. Cykelvägarna var oplogade så vi fick kämpa oss fram i snön. En mil snöpulsning gav resultat. Elton var helt utslagen hela kvällen och jag funderade där ett tag om han var sjuk eller nått så lugn och stillsam som han var. Raketerna reagerade han inte på så värst mycket så det var väldigt skönt!
Kvällen bestod i en lugn parmiddag, jag och Peter samt två andra par. Vi började med att basta och rulla oss i den mjuka pudersnön och kvällen fortsatte sedan med god middag och efterätt. Sedan sällskapsspel till tolvslaget. Efter det var alla rätt trötta med fullproppade magar och alla låg däckade i soffan och tittade på film.
Idag vaknade jag kvart över tolv. Helt ofattbart. Har aldrig sovit så länge på år och dag. Lade mig vid tre så det var ju inte så jättesent egentligen. Sedan fick vi bege oss ut och skotta pappas gård. Gud vad mycket det har snöat, skottade kvällen innan och sedan när vi vaknade, när vi skulle åka hem hade det snöat lika mycket till så det syntes knappt att vi skottat. Man är glad ibland att ha lägenhet och slipper skotta!
Nyårslöften då? Ja det är egentligen bara ett som jag har, och det är att föröka hålla mig till att bara äta godis på helgerna. Men det är så svårt! Är riktigt sockerberoende och inte har det blivit bättre av att nu under några veckor ständigt ha fri tillgång till tomteskum, knäck, pepparkakor, alladin och paradisaskar. Men nu är storhelgerna slut och allt återgår till det normala igen.
Till sist önskar jag alla mina nära och kära (ingen nämd ingen glömd) ett gott nytt år!
