Det har varit lite bildfattigt i min blogg, det beror på dels att jag inte själv har någon kamera och Peters gick sönder för några månader sen, kanske är dags att köpa en nu när man fått lön?! Vet dock inte vad man ska köpa, vill ha nån liten enkel och som är snabb på att fota och bra att fota rörelse utan att bilderna blir gröt..  Billig ska den helst vara oxå, teknik håller ju inte så länge dessa dagar...

Men men, nu har jag lite bilder på Eltons syskon att sätta in, ögongodis!



Druva, Elton och Ernst

Inte lätt att se vem som är vem kanske när alla är svarta med vitt på bröstet.. Men till vänster är syrran Druva från en tidigare kull, hon är 1,5 år och en urmysig liten tjej som påminner fruktansvärt mycket om Wilma i sätt och temperament. Förutom när det gäller arbete då, där är hon flera strån vassare och pigg och alert. Hade lätt kunna ta med henne hem redan första gången jag var och hälsade på för att titta på valparna.

Ernst till höger om Elton är en mycket grövre kille än Elton, mer muskler och mer maskulin med tyngre huvud. Annars i stort sett lika stor som honom.  Mycket coolare temperament än Elton, om det beror på träning eller på gener vet jag inte. Men uppfödaren har 5 hundar hemma, då är det ju kanske en naturlig del av hundarnas vardag att ständigt få vänta på sin tur och se på när andra hundar jobbar. Dessutom har man ju en enorm fördel att ha jobbat med rasen och vet precis hur man ska fostra och träna från början. För Elton är som en helt ny ras för mig. Hade kanske varit lättare om jag hade haft bc innan ;)



Närbild på trion





Druva apporterar

Druva och Druvas syster Dixie startades förresten i augusti på vattenprov och de klarade provet båda två! Grattis till er! Det får bli nästa års mål för mig och Elton att fixa det.

Jag har kommit med på SSRKs jaktkurs! Det är en helgkurs och eg är det en fortsättningskurs men jag kunde tydligen vara med iallafall :) Den ska innehålla stadgeträning, dirigering, sökmönster, apportering och vilthantering mm. Ska bli så himla skoj! Jag håller just nu på att öva in avlämningarna för fullt. Vill att han ska kunna det bättre innan kursen börjar. Men det är tålamod, tålamod och åter tålamod som krävs. Vissa gånger kommer han in med den direkt till mig men håller dummien längst ut där snöret är och släpper den en meter framför mig. Andra gånger kommer han i full karriär och springer förbi mig och antingen lägger sig och tuggar på den eller cirklar runt mig medan han tuggar på den.  Inomhus går allt bättre, där har jag bättre kontroll på han och kan placera mig strategiskt så att han inte ska kunna rusa förbi mig eller  cirkla runt mig. Samt att han inte får upp så hög fart som han får i skogen. Nu när viltspårsträningarna är flyttade till söndagar så kommer jag fara på spaniel träningarna på onsdagar istället. Hoppas jag kan få lite hjälp och ordning på honom där.

Passiviteten har börjat gå bättre. Har haft honom platsad varje gång nu på viltspårskvällarna men ca 10 hundar som springer vid sidan av och busar. Nu har han börjat fatta att all lek är inte till för honom. På måndagsträningarna har jag även där suttit vid sidan av tills han är tyst innan han har fått börja träna.  När jag rastar han och Wilma får han gå kopplad och hon springa lös i skogen första 10 minuterna innan han också får springa lös. Men jag har börjat tycka att han numera sköter sig bättre i koppel än vad han gör när han är lös. Förut hade han en radie på kanske 10-15 meter runt mig som han sprang när han var lös. Han stannade alltid upp och väntade in mig när han var 15 meter bort. Men nu tycker han att den ytan är för liten, så han kan lätt som en plätt springa i full fart upp till 30-50 meter innan han vänder. Därför har jag nu börjat med att kalla in han varje gång han passerar gränsen som jag tycker han ska hålla sig inom. Men det blir ett evigt inkallande. Han kommer ju som ett skott på inkallningen, det är inte problemet, utan att jag kan inte längre slappna av med han lös utan måste ha stenhård koll jämt.

Men Wilma har jag det motsatta problemet, får hon lufsa på lös i sin egen takt så hamnar hon längre och längre bakom mig. Ja de är erkligen varandras motsatser. På gott och ont. De bästa hade varit nånstans mittimellan dessa två ytterligheter,  Eltons energi och arbetslust utomhus och Wilmas lugn inomhus. Men man kan ju inte få allt!

Annars har jag haft e lugn helg, igår var det sommarcupen men det regnade och var så trist väder så jag besparade Wilma från den tävlingen. Istället for jag till jobbet och jobbade några timmar, resten av dagen ägnades åt städning, tvättning osv. På kvällen blev det finare väder så då grillade vi ett gäng och for ut på rex sedan. Tyvärr så trampade jag snett på dansgovlet och stukade foten IGEN! Stukade den i maj när vi tränade brännboll, ganska illa. Nu stukade jag den inte fullt så illa men var iaf tvungen att fara hem direkt från krogen. Min fot kommer aldrig bli bra känns det som :(
Iallafall ett lopp av fyra så fick jag känna på att hennes form börjar komma tillbaka! Jag har nämligen tillbringat helgen i åbyn/byskes på agilitytävling. Jag velade lite hit och dit hur jag skulle göra med den tävlingen eftersom Wilma just har blivit bra från öroninflammationen. Men jag for till klubben på torsdagen innan och körde några agilityhinder och hon var verkligen taggad då och i bra form så då bestämde jag mig för att fara iallfall! Jag och Peter hade sedan länge ändå bestämt att åka till byske och hans föräldrar som har husvagn uppställd där hela säsongen och hälsa på.

Första loppet var agility 2an och Wilma var supertaggad! Både på uppvärmningen och i loppet sprang hon på bra, drog på hindrena och jag bara njöt hela loppet. Dock diskade vi oss när hon tog däcket istället för att ta en svår slalomingång  men jag fortsatte fullt ös, tom gungan tog hon i ett svep av bara farten men då tog jag om bara för att hon inte skulle bli rädd senare för den.

Hon var inte  lika pigg till hopploppet men hade ändå mycket mer fart än hon hade tex i sundsvall. Det var lite kluriga hoppkombinationer och staket och vi fick en liten snurr vid ett av hindren och vägran samt 2 tidsfel. Kan inte säga så mycket mer om det loppet än att vi borde träna på just staket. Det svåra är att göra avvägningen att träna-som man måste för att utvecklas, och att inte träna för mycket så att hon blir less o seg.

På södagen vaknade jag upp till ett knattrande mot husvagnstaket, regn! Men tack och lov så var det bara ett litet duggregn, resten av dan var det uppehåll och sol och varmt! Men värmen bidrog säkert till att Wilma var segare idag, agilityloppet gick bra förutom att jag glömde banan, annars felfritt lopp men 6 tidsfel, hade jag inte glömt banan hade vi just så pass kommit under referenstiden.

Till hopploppet var Wilmas ork helt slut, det var inte alls kul att köra henne, seg som klister! Sista slutspurten fick hon dock upp lite fart, älskar sådana slut när man får springa järnet, det gillar Wilma!  Men alla andra i klassen iskade sig eller fick 5 fel och vi fick "bara" 4 tidsfel så då vann vi! Ingen pinne naturligtvis men dock en försäkring :) Så nu har Wilma sprungit in den här helgen iallafall.  

Helgen har annars varit helt underbar, skönt väder, bra arrangerad tävling. Tycker det är mycket mysigare med mindre tävlingar som dessa då man hinner se på alla lopp man vill se och hinna vara mer social med folk eftersom folk inte springer hit och dit och är lika stressade.

Nästa tävling blir för oss sommarcupen som är nästa helg, är taggad!