Nu har jag bokat tid hos veterinären, de blev i vännäs för på teg har de semesterstängt och på röbäck förstår jag inte vad hon säger. Göransson går jag bara till för vaccinationer o dylikt. Kommer väl att kosta skjortan och sen upptäcker de väl ingenting bara att hon är deppad för att Elton är ett pain in the ass. Jag hoppas nästan att hon är sjuk på nått sätt för då kan hon bli botad och frisk o glad igen, för vad gör jag om de inte är nått fel på henne? För Elton har kommit och ska stanna hos mig, det är ett som är säkert. Kastrering lär ju iallafall inte hjälpa mot att hon är svartsjuk mot Elton. Har hört att de finns antideprissiva mediciner för hundar men va fan, då låter ja hellre henne få flytta in till Erik på heltid. För vad gör jag med en hund som inte vill göra nånting längre? Hon har gått från att ha en aktivitetsnivå på 5 på en skala 1-10 till aktivitetsnivå 1-2. Hon bara ligger o sover på dagarna, vill knappt följa med på promenader längre.

Idag så bestämde jag mig för att fara ut och springa. Jag tog på mig mina nya joggingskor och hade fylltt min fina lilla mp3 spelare jag fått av peter i födelsedagspresent med härligt poppiga låtar. Sedan kände jag mig i så bra form när jag började springa att jag tog den stora rundan runt nydalasjön. Jag orkade desutom runt hela, jag var knappt ens trött av att springa runt, knäppt va :) Tidigare i sommar har jag som mest sprungit 5 km o nu sprang jag nästan 1 mil med lätthet. Sista stäckan sprang jag tom intervaller. Haha vad skönt det kan vara att motionera, nu kan jag med gott samvete sjunka ner till en film o äta lite godis ;)

Hela natten hade det ösregnat och det regnade fortfarande mycket vid 8 på morgonen ute vid agilityplanen. Hela planen låg under vatten och när vi kikade till tältet så badade även våra burar, filtar, plädar o allt annat vi lämnat i tältet. Så det enda som gick att göra var att låta hundarna sitta i bilen istället större delen av dagen.

Eftersom planen inte gick att köra på flyttades alla hinder till en grusplan istället. När klasserna startade så var det stora pölar över hela planen men de torkade upp lite under dagen och när jag och Wilma körde vårt lopp var det mest småpölar o lite gegga.  

Fick ett tips av Ewa att testa att kampa med godispåsen och Wilma kampade faktiskt med den en stund!Jag testade även att göra några skick med godisskål på framhoppningsbanan och då sprang hon på hyfsat. Loppet då, ja det var katastrof, det kändes som det aldrig ville ta slut.

Nästa lopp körde jag min egen väg som skulle vara rak och snabb samt ge godis på planen. Inte ens då fick hon fart. Det var då jag beslutade mig, att jag skulle avbryta tävlandet och åka hem. Jag finner ingen anledning att vara kvar och tvinga runt min hund runt planen, för hon tycker inte det är kul. Hon gör det bara för min skull, jag ser ingen glädje i hennes ögon. Det kändes ju verkligen jobbigt att ta beslutet o åka hem, nu när jag har betalat för att starta alla 4 dagar. Det smärtade även i plånboken att behöva betala 500 spänn för att åka hem med bussen från härnösand. Det är ju rån! Man kan ju åka fram och tillbaka härnösand -umeå med bil för samma summa. Ja staten uppmuntrar verkligen inte till att ta bussen oftare.

Jag är så himla besviken, så himla ledsen. Vad har hänt med min älskling?Hon är ju bara 3 år men känns som 13... Förra säsongen plockade vi pinnar på löpande band, nu har vi den sämsta tiden runt banan av alla startande. Är det besvikelsen på att inte ha mattes odelade uppmärksamhet? Är det någon skada eller sjukdom söm gör att hon har ont? Har jag varit för hård mot henne så att hon inte tycker agility är roligt längre?  Hur som helst måste jag hitta anledningen till varför hon är såhär.