Mitt i allt jobbigt med att hundarna inte klarar att hålla sams så kom det något roligt i alla fall. Iggy blev nämligen utsedd till årets draghund 2017 UBHK! Så nu har både Elton och Iggy varsinn liten pokal då Elton tog priset ifjol.
 
Så kul att få det priset med två cocker spaniels :) Nog kanske de inte var stenhård konkurrens om priset men Iggy kom ju faktiskt 6a på barmarks SM plus tog ett cert i nordisk stil under 2017 så nog tycker jag han är värd det :) 
 
Numera drar jag kanske 2-3 dagar i veckan o det blir oftast sträckor på 8km-1 mil. Så i år känns han väldigt väl förberedd för vindelälvsdraget samt SM i Skellefteå :)
 
Har även provat att dra dubbelt med Bobbo, en kastrerad Bc. De gick väldigt bra. De märks att han taggar till lite extra då.
 
Träningstävlingar har det varit sämre med. UDHK har anordnat två st hittills i år, en på kulla men då var jag sjuk och en på Nydala men då hade jag ingen barnvakt. Men nästa tävling i Bjurholm ska jag anmäla mig till. Jag hoppas innerligt att de väljer att köra milspåret och inte varvning på 5 km. För Iggy går verkligen inte bra om det är varvning. I Bjurholm är de även så kuperat så de brukar va rätt trötta när de har dragit ett varv. Är de kärvt före eller mjuka spår blir de ju ännu tyngre. Men nästa vecka ska jag i alla fall lämna in skidorna för stenslipning så de lär ju bli mycket bättre efter det hoppas jag.
 
 
 
 
 
De senasta månaderna har Iggy och Elton rykt ihop ett antal gånger. Det har hänt ett par gånger i samband med att Elton fick sin parning och efter det blev det lite extra spänt plus att Iggy generellt varit lite extra hormonell då det varit väldigt mkt löptikar i området i vinter. Han har helt enkelt växt upp och blivit mer kaxig. Sen vet jag inte om Elton har ont fast han inte visar det och därför har kortare stubin därför?
 
Ikväll var vi hos min syster på middag. Hundarna var i hallen bakom kompostgaller men syrrans unge släppte av misstag ut dem i lägenheten. Peter föste då in dem i hallen igen lite bryskt vilket triggade igång Elton och de rök ihop. Han försökte sära dem och blev då biten i handen. Bägge ungarna blev ju såklart rädda och även vi vuxna. Att Peter blev biten var såklart en olyckshändelse och hade inte hänt om han hade lugnt lockat in dem i hallen och sen stängt kompostgallret. Men lätt att vara efterklok....
 
När sen hundarna hade varit ifrån varann en stund och vi tog ut dem i koppel ihop var de som inget hade hänt. Senare busade de på promenaden och låg o tvättade varann på golvet. Så jag skulle säga att 99 procent av tiden så är de bra vänner, åker bil i samma bur, sover i samma bädd på dagtid, leker och busar på promenader mm. Men sen ibland kan de gå snett. Tex om de kommer främmande och man inte vill att Elton ska hoppa och håller honom i halsbandet, då blir han frustrerad och frustrationen vänds till agressivitet vilket går ut över Iggy om han är i närheten. Elton klarar i princip inga fysiska korrigeringar, att man bär eller lyfter honom, vänder honom på rygg eller håller fast honom eller säger till honom på skarpen. Bästa sättet är att avleda beteendet istället. 
 
Men nu ska jag prova igen med att ge Elton smärtstillande o se om han blir lite mindre på tårna. För den här vintern har det varit oftare än vanligt det blivit spänt emellan dem. Hundar har ju en förmåga att kunna dölja hur ont de faktiskt har. Även om han är pigg o glad och haltfri kan det ju finnas någon smärta som jag inte märker. 
 
 
Ett par timmar efter bråket- bästa vänner igen!