Imorgon står väckarklockan på 6.15. Imorgon ska jag nämligen tävla i min första officiella agilitytävling med Wilma :) Jag är nämligen i gävle just nu med Peter, peters klasskompis Maria som vi förövrigt bor hos  och så Lisa som oxå ska tävla med sin cocker Fritz.

Klassen vi ska vara med i är klass 1 ochdär är det runt 40 hundar med. Hoppas det blir bra väder och att det går bra för mig o wilma. Hoppa på ett nolla lopp men både gungbrädan och slalomet är ett spektakel. Vi var och rekogniserade idag och gungbrädan lät hemskt mkt närden slog i marken. Slalomet har faktiskt gått oförskämt bra när jag o Wilma har tränat på det senaste gångerna men man vet aldrig hur de kan gå på tävlingen.

Nåja snart läggdags. Godnatt
Å idag gick de kasst på volleybollen Rikigt kasst. De var jag, Tobbe, Frida och Peter som spelade. Å ja blir så jäkla sur när de går dåligt. Fy fan :(Jag kan som inte kontrollera mina känslor riktigt, de blir bara fel när ja blir sur på alla i min omgivning istället. Jag har nu tränat volleyboll i ett halvår. Klart som fan man förväntar sig att de ska börja gå bättre snart..

Jag är lite stressad oxå, min lista på o göra grejer:

  1. opposition till imorgon
  2. presentation till på tisdag
  3. examensarbetesplanering
  4. hyra ut lägenheten
  5. fixa en bil
  6. fixa lägenhet/boende till i sommar
  7. fixa USA resan
Nu ska ja fara o jobba. De känns drygt. Men ändå skönt o jobba en söndag kväll för de brukar vara lugnt då.
I tisdags dog min moster. Det var och är hemskt. Jag var på beachturnering hela kvällen så jag fick inte reda på det förrän jag kom hem. Då hade pappa reda varit där och sagt adjö. Jag hann aldrig fara dit :(

De som är jobbigt såhär efteråt är att folk inte inser att det tar tid att läka sår. Jag känner mig inte särskilt glad även om jag inte visar det utåt alltid. Min moster var alltid en glad o trevlig människa och jag kommer sakna henne, och vara ledsen ett tag framöver.

Jag träffade en kompis, berättade vad som hänt o så. Sedan dagen efter fck jag sms där jag blev tillfrågad om ja ville festa. Personen gav inte upp o tjata på mig om att ja skulle festa. Tycker de e dålig stil faktiskt. Några dar får man väl vara ledsen iaf? Förstår inte folk att man kanske inte har lust o festa så kort efter en nära släkting har dött?

Har mkt mkt mer o skriva om de här egentligen. Men jag har inte tid. Har ton och ton med skolarbete som måste göras.

R.I.P Barbro, Det är många som saknar dig nu!