Senaste blogginlägget här var i juni 2018. Snart 2 år sen. Ja vad ska jag säga. Mitt hundliv gick väl i kras någonstans då och sen orkade jag inte blogga något mer.
Vid den tidpunkten Elton fick para sig vid två tillfällen under vintern så blev det spänt mellan killarna.Vi var bland annat på middag hos syster med familj och hundarna följde naturvligtvis med. Jag vet inte vad som hände men plötsligt rök de ihop o de rejält. Peter försökte sära på dem och han fick ett rejält bett och fick fara på akuten. Efter det gick det aldrig att ha de ihop något mer. Vi hade kvar dem i nästan ett halvår från de att de rök ihop och under den tiden så slogs de minst en gång i veckan med veterinärbesök som följd. Tillsut hade vi dem separerade inomhus i olika rum. Vi gick ut med dem en och en och hade munkorg på dem inne. Eftersom vi hade vår dotter Linnea var jag konstant livrädd att hon skulle råka komma emellan.
Jag började då faktiskt komma till insikt att de aldrig skulle lösa sig och efter många tårar så blev det så att jag bestämde mig för att omplacera Elton. Att valet landade på Elton och inte Iggy var inte självklart. Bägge har sina skador och är därav svåra att omplacera. Däremot var Elton mer stressad av småbarnslivet och han har alltid haft en högre stressnivå än Iggy och samtidigt lite mer skärpa. Då kändes det enkare att ha kvar Iggy i den småbarnsfamilj vi har.
Det var inte enkelt att hitta någon som ville ta över Elton. En snart 9 årig hund med en skada i bogen. Men tillslut hittade jag en nyligt pensionerad kvinna på haga som längtade efter en kompis. Hon ville först inte ta han pga åldern men fick låna honom över sommaren. Efter det var hon fast. Och hur kan man bara inte älska Elton?!
Så efter det var det ganska skönt att äntligen kunna leva normalt igen utan att allt kretsade kring hundarna. Jag blev även gravid under sommaren och skulle få nr 2 i Januari. Den sommaren mådde jag absolut pyton, det var en rekordvarm sommar dessutom. Så jag tränade knappt Iggy alls den sommaren. Sen kom hösten och jag provade o träna lite med honom men han blev halt efter varenda träningspass oavsett om det var spår , uppletande eller lite lätt lydnad jag körde. Han blev ordinerad matacam dagligen hos veterinären. Vilket då betydde slutet på vår tävlingskarriär. Där o då dog någonting inom mig.
Jag hade förlorat två av mina bästa träning och tävlingskompisar. Återigen kom en sorgchock över mig. Jag kommer aldrig få uppleva att ha hundar igen som är så fruktansvärt roliga att träna. Jag övervägde att lägga ner min hundkarriär helt.
Så kom Freja, min 2a dotter 28 januari 2019. Jag hade fullt upp med att vara tvåbarnsmamma under våren och all min energi gick åt till det. Dock började träningssuget spira lite frammåt sommaren och jag tog mig en allvarlig funderare om jag ändå inte skulle kika runt på en ny valp. Jag hade länge tittat på att skaffa en lite lämpligare hund för draget som jag fastnat för rejält. En ras som passar för drag, bruks och lydnad men som är en bra familjehund och utan vakt och skärpa. Valet föll på jaktlabbe. I nästa inlägg kommer jag skriva mer om det.
Elton och Iggy- som ler och långhalm under 5 års tid
Kommentera