Jag har gått som på moln sen i helgen då jag och Elton tog CERT på vår första spårträvling i elitklass! Helt otroligt :)  Men den sköna känslan jag hade i kroppen blev inte långvarig. I går gjorde Annika en rutinkontroll på Soli inför den stundande parningen som var planerad till hösten. Ögonlysningen gick bra. Sen gjorde hon även en patella koll. Det upptäcktes då att Soli har patella grad 2!
 
Såklart så kan vi inte para då. Men beskedet kom som en chock. Soli är 4 år och har aldrig visat symptom trots att hon är som en jaktcocker är mest-väldigt aktiv!
 
Jag blev såklart väldigt väldigt besviken och ledsen. Som jag hade glatt mig åt att få en liten Elton valp till vintern! När jag lämnade tillbaka Ozzy så var all glädje borta för ett tag. Det var en jättejobbig period för mig och jobbigt beslut att behöva ta. När jag fick erbjudande om att para Elton skingrades de svarta molnen och solen lyste på mig igen! Livet kändes med ens lättare och jag hade något att se fram emot igen!
 
Detta besked har vänt på alltihopa igen. Just nu känns allt tungt och meningslöst. De känns som de är helt omöjligt att få en hund som är både frisk och har bra mentalitet. Iallafall att jag ska få det. När många motgångar kommer efter varann så funderar man ju på meningen med allt. Är det meningen att jag ska ha en till hund?
 
Nog räcker iof Elton just nu till mina behov. Han är en superhund, så fin och underbar. Jag kan göra vad jag vill med honom och han ställer upp på vad som helst. Men samtidigt är det något visst med att ha två. Man har en "flock". Hundarna verkar trivas bättre, man har en "reserv" om den ena hunden blir skadad, sjuk eller plötsligt dör? Jag slipper överträna Elton för att jag själv älskar att träna hund.
 
Byta ras kanske? Men nja, jag tycker om den lagoma storleken som en cocker har och fortsätter gärna med en mediumhund. Det finns inte mängder av raser som har den mentalitet som en jaktcocker har. Snabba, kvicka, träningsnarkomaner, sanna apportörer, mysig päls, lättsamma i vardagen, avsaknad av skärpa av vakt och diverse skall, ljud mm.
 
Det enda jag kan komma på som en nackdel med en jaktcocker är att de kan vara väl mjuka och veka för min smak. Men det gör aven att de är så dresserbara. Så bara man väljer rätt linje så är det inget större problem tycker jag. Elton är precis lagom. Lyssnar bra och är uppmärksam men blir inte helt förstörd av en korrigering. Sen finns det ju en variation oxå inom jaktcocker hur pass sociala de är, miljöstarka och hur hög stressnivån är. Men så är det nog inom alla raser, att man måste va noga med linjer.
 
Jag är dock evigt tacksam att Annika tagit sig tid att göra en grundlig hälsoundersökning av Soli innan parning. Såklart hade besvikelsen blivit ännu större av att upptäcka att den valp man tagit har patella! Patella verkar vara ett växande problem inom jaktcocker, det ploppar upp lite här och där och det är verkligen inte kul att få detta på en såpass aktiv hund som en jaktcocker ändå är! Dyra och komplicerade operationer och rehab, kanske hunden ändå inte blir något annat än sällskapshund..
 
Suck, tillbaka på ruta 1 igen...
 
 
 
 

2 kommentarer

Lena G

30 May 2013 07:49

Förstår verkligen din besvikelse. Har mer än en gång haft känslan av att det kanske inte är meningen att just jag ska ha en hund. Men när man minst anar det brukar det dyka upp en ny möjlighet som man inte hade kunnat ana innan. Jag håller tummarna för att du ska få en till trevlig och frisk jaktcocker i flocken, förhoppningsvis en liten Elton-son...

Susanna

01 Jun 2013 12:36

Vad är patella? Enormt synd att det inte blir valpar,... kanske tåget kommer igen fast med en annan tik? *stora kramen*

Kommentera

Publiceras ej