Jag kom iväg, och jag deltog i alla fall på årets SM i nordisk stil. Men mycket mer än så var det inte då jag är grymt besviken o inte alls nöjd över prestationen.
Eftersom Iggy fortfarande är skadad och under karens så tänkte jag först stryka mig. Men jag kollade sen upp möjligheten att låna en hund och köra ändå. Först kollade jag upp om jag kunde få låna bcn Bobbo som jag körde under vindelälvsdraget. Men tyvärr gick inte det. Då kollade jag upp med Carin om jag fick låna hennes bc Jess o de gick bra. Jag har dock aldrig kört henne själv utan bara i tvåspann med hennes andra hund Nova så först ville jag kolla att hon faktiskt skulle dra ensam. Jag fick även ett par andra erbjudanden om två andra hundar men när jag testkörde henne så gick det över förväntan. Hon kändes trygg och drog i fint jämt tempo hela tiden förutom i de brantare uppförsbackarna där hon slog ner till trav. Jag har ju inte haft som målsättning att vinna direkt utan mest att delta.
Så jag åkte iväg på lördag förmiddag o jag samåkte upp med Emma och en annan kille. Vädret hade helt slagit om från torsdagens och fredagens kalla, klara väder till varmare och med ett rejält snöfall. Jag hade verkligen hoppats på att få åka på hårda snabba spår vilket hade passat mig o Jess bra då Jess inte är så stark i uppförsbackarna och vitberget är väldigt kuperat.
Men det är bara att gilla läget. För sent att dra sig ur men jag förberedde mig på världens mjölksyraattack och så blev det också.
Vi startade som nr 2 av B hundarna och jag tror vi var 14 deltagare. Motståndet var oerhört starkt, Malle, schäfer och holländare bland annat. Dagens bana var verkligen en bana som passar hundar som är starka men kanske inte supersnabba, alltså tvärt emot vad som hade passat oss.
Loppet var fruktansvärt från start till mål. Jag hade bra glid på skidorna men vad hjälpte det när det var 2 dm snömodd i banorna, i princip värre än på vindelälvsdraget och i nedförsbackarna var det blankis så de var bara o hoppas att man stod på benen. Den ena uppförsbacken värre än den andra och de tog ju aldrig slut heller. Jess drog på riktigt bra när det var platt, utför och svagt uppför. Men i de värsta backarna fick jag ingen hjälp alls så de var så grymt tungt. Dessutom tror jag att jag inte var helt återställd från förkylningen heller för jag hade så grym blodsmak i munnen o halsen rev och det bara sprutade snor o slem från näsa o mun.
Jag tappade ju också lite modet när jag blev omåkt av hund efter hund. Jag tycker inte direkt jag är en dålig åkare men de gör så grymt stor skillnad att få den där lilla draghjälpen i uppförsbackarna. Så allt jag tänkte på var att inte ge upp o ta mig runt. Men inte ens det lyckades jag med för det var en korsning där de inte var skyltat vilket håll man skulle, eller så var det skyltat men jag missade skylten. I alla fall hörde jag efteråt att flera andra också missat skylten, åkte fel o var tvungen att åka tillbaka just där. Så riktigt dåligt skyltat i den korsningen!! Jag kände nästan på mig att något var fel när jag svängde vänster men jag åkte vidare i alla fall för varken funktionären i korsningen sa nått eller de åkare som åkte förbi sa nått.
Kom i mål på en tid runt 31 minuter och klockan stod bara på 9 km så då missade jag nog en km. Så när jag tittade i resultatlistan så lade jag på 3 minuter för den där km jag missade så hade vi kommit på plats 9 av 14. Lite stolt kan jag ändå känna mig såhär i efterhand att vi tog oss runt på den banan och att vi faktiskt långt ifrån hade kommit sist om vi hade kört rätt.
