I onsdags blev en iallafall en människa här i blekinge överlycklig. Nämligen JAG! Det snöade och var allderles vitt överallt. Dock bara ett tunt täcke av snö men det räckte för mig. Bort försvann all höst deppighet som i ett nafs :) SNÖ=TERAPI!

Dock finns det en nackdel med snö och när temperaturen står på nollan. Nämligen kramsnö. Jag hade glömt bort varför jag tidigare till och med hade sytt en overall till Wilma förut. Det går nämligen inte att ha en cocker spaniel av utställningstyp ute i snön utan att ha en michelingubbe hem. Jag tog nämligen med båda hundarna när jag var ute hela gårdagen i jobbet. Efter ett tag kunde knappt Wilma röra sig på grund av alla snöklumpar i pälsen. Tyckte riktigt synd om henne. Imorse skulle jag oxå ut i skogen. Funderade på om jag skulle lämna Wilma hemma pga blötsnön. Men de kändes inte bra så istället tog jag till saxen och gjorde en kort sportfrisyr på henne. Det hjälpte inte ett dugg! Trots endast 2 cm päls som längst fastnade det snöbollar överallt! Känns som helrakning är enda alternativet? Använder jag overall kan hon ändå få snöbollar under magen och i rumpan /öronen. Nu ska hon flytta till umeå efter jul på obestämd tid så jag kanske drar på det beslutet...

Fattar inte att Elton klarar sig hur bra som helst utan att få snöklumpar. Någon enstaka i tassen har han efter en heldag skuttande i snön. Hur bra som helst :) Då har han ju ändå en del behäng på öron och ben. Men det är glansigt  täckhår. Han har knappt något underull alls, det är väl det som drar åt sig snön.

Träning med hundarna har legat på is i veckan. Förutom att ja la ett spår på en åker i tisdags. Träningen går som i perioder för mig. Ibland är allt jättekul och ibland har jag en total träningssvacka. I helgen ska jag åka till umeå så då blir det inget för hundarna.