Nu är man hemkommen från kennellägret på kennel Witch-hunts. Eller lägret var för hundar från den kenneln men hölls på Kybacka gård på kennel Conovers som bland annat har Eltons pappa Musse och syster Åska.

Dagarna var fullmatade med jaktträning och jag som har tränat lite sporadiskt, mest under vinterhalvåret ställdes verkligen på prov för att visa vad vi lärt oss (och inte lärt oss). Lördagen började med ett mock trial. Med retrievers i en linje längst bak och spaniels längst fram som sökte av terrängen. Dummies kastades hit och dit och skott avlossades. Skottträningen på klubben var ingenting ska jag säga i jämförelse med detta. 100 talet skott med riktigt  hagelgevär avlossades under helgen. Elton reagerade inte så mkt på skotten i början men blev ivrigare och ivrigare i takt med att det alltid kastades en dummie efter skott. Jag säger bara ett ord, PASSIVITET! Kändes som jag ville strypa hunden där ett tag. Han blev så vild och galen när han inte fick arbeta så han pep oavbrutet.  

På eftermiddagen blev det sökträning i en spanielgrupp med en tränare och domare. Det regnade oavbrutet på eftermiddagen/kvällen och Eltons engagemang var inte det bästa. Sen på kvällen sköt ett gäng lerduvor och jag fick chansen att prova, något stolt blir jag att jag vågade skjuta samt att jag till och med träffade en lerduva på typ 5 försök!

Dagen efter så hade vi lite apporteringsövningar på förmiddagen och tränade stoppsignal, inkkallningssignal med pipa och dirigering.

Eftermiddagen ägnades åt passivitetsträning under retrievrarnas "prov" och efter en rejäl åthutning så fick jag äntligen tyst på pipmaskinen. Dagen avslutades med ett sök för att hitta en kvarvarande dummie som inte retrievrarna hade hittat.

Ánnars var det god mat som bjöds och det var mycket diskussioner om provregler hit och dit och så vidare bland deltagarna. Det tråkiga var att jag upptäckte att Elton har fått vattensvans efter den regniga lördagen :( Så idag har han bara fått vila, får hoppas det går över inom några dagar av sig självt. Skulle gärna vilja hitta ett bra fodrat regntäcke som han kan ha på sig för att undvika att få det igen. Det är så svårt eftersom han har förhållandevis lång rygg jämfört med hur smal han är. 

Ja nu återstår väl det att se om det blir någon fortsatt jaktträning. Själva träningen är ju kul men jag vet inte om de kommer krävas för mkt blod svett och tårar för att bli av med pipandet för att det kommer var värt det. För om jag ska träna är det ju självfallet för att starta på prov. Man är ju en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Om sanningen ska fram så tror jag bruksträning ger han minst lika bra aktivering  med skillnaden att då kan jag stoppa in han i bilen när han inte få arbeta och undviker därav konflikten med pipandet.

Det var iallafall jättekul att träffa Eltons familj även om alla inte kunde komma. Härnedan hade ett gruppfoto passat bra av dem men jag har ingen usb kabel till digitalkameran i ronneby tyvärr. Med var iallafall: Eltons pappa Musse och mamma Aska. Sen syskonen Ernst, Ila, Åska och Druva. Man märker en viss skillnad mellan dem. Elton är den mest intensiva och minst veka av dem alla. Tikarna tycker jag är mer veka än hanarna vilket jag tror är generellt över många raser.

2 kommentarer

Anna-Carin

01 Jun 2010 14:38

Skulle heller aldrig rekommendera rasen som en sällskapshund. Nu ska cockern visserligen inte spåra fågel men jag förstår din tanke ;) Hos Neo ser jag en helt annan intensitet om det är vilt på gång, men å andra sidan har han ju fått mer vilterfarenhet än Elton som ännu inte kanske har fattat grejen helt.



Tror du att du kommer bli av med pipandet genom att stoppa honom i bilen? Blir det inte bara att du undviker problemet?

Anna-Carin

02 Jun 2010 09:32

Nja, att få godkänt är ju en prestation i sig men som den tävlingsmänniska man är så vill man ju bli snyggt godkänd ;) Man vill ju hellre få 189 poäng i lydnaden än ett första pris på 160,5!



Pipandet är svårt! Liam är inte helt medveten om att han piper i vissa situationer, han låter lixom på utandningen om man säger så. Neo är däremot helt medveten om det och vid de få tillfällena (på jaktkursen som var 7 timmar pep han två gånger) och där kan jag utan problem korrigera honom med ett nej och han lägger av, det går inte på Liam! Det tar nog väldig tid att få bort det men om du redan har börjat träna så kan du ju inte ge upp nu!

Kommentera

Publiceras ej