Lisas blogg

Jag är så helvetes ledsen. Förbannad och besviken. Att hundar blir sjuka, skadade och måste avlivas är något som drabbar andra. Inte mig. Man läser ju titt som tätt på andras bloggar om hundar som blivit överkörda, blir sjuka eller skadade, opereas osv, Men jag har hittills klarat mig bra, Elton har fått några sträckningar samt vattensvans som varat någon dag och sen blivit bra. Wilma har ju dragits med sina öroninflammationer men de är ju inte direkt livshotande. En gång skar hon även upp sin ena trampdyna när hon grävde i en sandlåda som valp men de kunde jag bandagera själv och det läkte det med på nån vecka.

 

 

Men nån gång är det väl min tur (otur?) att drabbas av något. Nu har det hänt. Mina ögon tåras när jag tänker på det. Varje gång någon frågar på facebook eller i verkligheten, via sms eller telefon blir jag ledsen.. Jag kan inte fly verkligheten. Vill bara vakna upp ur mardrömmen.

 

Hur som helst såhar jag inte fått domen riktigt än. Jag var och röntgade Ozzy i vännäs när hans hälta på ena benet inte ville ge med sig. Det visade sig vara en tillväxtrubbning som kallas "short ulna". I underbenet finns två ben, radius och ulna. De växer paralellt. Nu är det så att Ulna har slutat växa för tidigt medan radius fortsätter växa. Det innebär att benet på honom håller på att vrida sig. Får de fortsätta växa utan någon åtgärd har jag läst att de blir så vridet tillslut att det kan gå av. Såklart blir det en hög belastning på armbågen, artros och pålagringar.

 

Men bilderna har skickats till specialist (ortoped) på strömsholm som ska titta på dem. Därefter får jag mitt slutgiltiga besked vad som kommer ske för Ozzys del framöver.

 

Veterinären i vännäs sa dock att troligast måste man göra en operation där man kapar benet (!) och låter det växa ihop igen. Men den deformation av benet som redan blivit kommer inte man kunna göra nått åt, bara hejda ytterligare deformation. Därför är de ju tveksamt om han kommer kunna fungera normalt även efter en operation. Iallafall inte som den aktiva hund som han är menad att bli.. Ingen agility, ingen bruksträning, ingen jaktträning, inga långpromenader i skogen där han hejdlöst får busa med Elton...

 

 

Ja just nu ser läget väldigt mörkt ut.

 

Jag var och tränade lydnad med Elton idag i inomhuslokalen. Ozzy fick stanna hemma. Han får bara vara inne och ta det lugnt. Jättekul för en livlig valp..

 

Jag tycker det är så tråkigt att inte kunna träna med honom, han är så fruktansvärt kul att arbeta med. Glad, fullt av energi och kan jobba hur länge som helst för en liten foderkula.. Inom både bruks agility och lydnad hade jag höga förhoppningar om honom. Hur ska en så livlig hund kunna nöja sig med ett liv med enbart koppelpromenader och som sällskapshund? Är det shysst vare sig mot honom eller mig??

 

Nä nu är det bara o vänta o se när de hör av sig, än är beslutet inte taget om de nu blir operation eller inte.